Blogg inl.3 - vecka 18

I helgen hade jag verkligen ångest över mitt gestaltningsarbete. Jag var ledsen, upprörd och frustrerad över att behöva ändra på mitt sätt att skapa. I hela mitt liv har jag försökt att gestalta verkligheten på ett för mig vackert och tilltalande sätt för att lättare kunna handskas med den ”sanna verkligheten”. Jag har alltid skissat och målat tills jag känt mig nöjd med ”resultatet”, vilket oftast varit väldigt noggrant avbildat. Nu skulle jag bara gå lös på ett stort fint akvarellpapper utan att egentligen veta vad resultatet skulle bli. Vädret var så vackert i helgen, men jag kunde inte njuta av det, eftersom jag var tvungen att bokstavligen brottas med mitt stora tomma akvarellpapper som jag placerat mitt på altangolvet. Eftersom jag i vanliga fall börjar med att skissa tunt och fint med blyerts uppstod det verkligen en konflikt i mig själv när jag fullkomligt gick lös på det tomma arket genom att hälla vatten, skvätta färg och smeta med en trasa helt okontrollerat. Det gjorde t.o.m. lite ont i mig när jag skvätte färg som jag normalt inte tycker om och såg hur det flöt ihop i en okontrollerbar sörja. Utmattad satte jag mig ner och begrundade kaoset, men som tur var fick jag mycket support av min man som tyckte att det var väldigt nyttigt för mig att leva ut mina innersta känslor, vilket jag då hade väldigt svårt att hålla med om.