Blogg inl.3 - vecka 18

I helgen hade jag verkligen ångest över mitt gestaltningsarbete. Jag var ledsen, upprörd och frustrerad över att behöva ändra på mitt sätt att skapa. I hela mitt liv har jag försökt att gestalta verkligheten på ett för mig vackert och tilltalande sätt för att lättare kunna handskas med den ”sanna verkligheten”. Jag har alltid skissat och målat tills jag känt mig nöjd med ”resultatet”, vilket oftast varit väldigt noggrant avbildat. Nu skulle jag bara gå lös på ett stort fint akvarellpapper utan att egentligen veta vad resultatet skulle bli. Vädret var så vackert i helgen, men jag kunde inte njuta av det, eftersom jag var tvungen att bokstavligen brottas med mitt stora tomma akvarellpapper som jag placerat mitt på altangolvet. Eftersom jag i vanliga fall börjar med att skissa tunt och fint med blyerts uppstod det verkligen en konflikt i mig själv när jag fullkomligt gick lös på det tomma arket genom att hälla vatten, skvätta färg och smeta med en trasa helt okontrollerat. Det gjorde t.o.m. lite ont i mig när jag skvätte färg som jag normalt inte tycker om och såg hur det flöt ihop i en okontrollerbar sörja. Utmattad satte jag mig ner och begrundade kaoset, men som tur var fick jag mycket support av min man som tyckte att det var väldigt nyttigt för mig att leva ut mina innersta känslor, vilket jag då hade väldigt svårt att hålla med om.

"En liten ljusning"

Jag lät pappret ligga ute hela natten i hopp om att en mås skulle ”skita” på det, men papperet var totalt orört morgonen därpå och låg bara där väntade på mig. Jag börjad att attackera målningen igen, nu med lite mörkare inslag, som speglade mitt sinne. Sedan lämnade jag den till sitt öde och började på en ny. Känslan som nu infann sig var lite ljusare och det berodde nog på att jag inspirerades av naturen runt omkring mig som plötsligt hade vaknat ur sin vinterdvala och jag kunde dra paralleller till mig själv. Ett försök till att blomma ut, släppa alla krav som finns inom mig. Förhoppningsvis gör detta mig till en bättre bildlärare, eftersom jag själv fått uppleva den frustration och förtvivlan eleverna ständigt utsätts för när dom måste konfronteras med nya för dem meningslösa uppgifter.

"Skuggspel"

Solen stod högt på himlen och jag började att experimentera med mina egna skuggor som föll så läckert på målningarna och upptäckte till min förtjusning att min skapar glädje var tillbaka!

"Silhuetter"

När jag sedan på kvällen skulle lägga mig tog jag in de bägge ofullständiga målningarna och lade dem på golvet i min nya ateljé, men jag kunde inte somna, eftersom jag inte var nöjd. Jag gick därför upp och tog min grövsta akvarellpensel och målade några silhuetter över den första målningen och en känsla av lättnad infann sig, men samtidigt en oro över vad alla på HDK skulle säga. Till min stora glädje och lättnad fick jag positiv respons, vilket kändes som en stor befrielse. Att våga släppa kontrollen, men samtidigt bli respekterad för den jag är gjorde att jag kände att jag troligtvis har sidor som jag inte tillåtit komma ut och som kanske på sikt kan utveckla mitt måleri till en högre dimension. Jag är djupt imponerad över mina gruppmedlemmars gestaltningar, samt Nikes kunnande och tycker att diskussionerna, tankarna och funderingarna om processen är mycket lärorika och utvecklande och ser därför fram emot kommande samtal.

Trion från Bellaville

Morgonsamling 27/4
Jag är mycket glad över att jag fick möjlighet se den här filmen som jag aldrig hade kommit i kontakt med tidigare. Den var mycket skickligt gjord, helt underbart tecknade karaktärer och ett väldigt tänkvärt och djupt innehåll, vilket kan leda till många intressanta diskussioner med eleverna i skolan under t.ex. ett tema om förintelsen.

Gestaltningsprocessen - blogg inl.2

Grupphandledning – torsdagen den 23/4-09
Vilken dag!
Jag åkte från HDK idag fullkomligt utmattad. Samtalen i vår grupp var mycket personliga och alla gav väldigt mycket av sig själva, vilket troligtvis berodde på att klimatet i gruppen var tillåtande och medkännande.
Jag kom till skolan med tankar om en inre konflikt som jag ständigt brottas med, nämligen att räcka till för alla mina nära och kära – mina barn, min man, min gamla mamma, mina vänner och mitt jobb. Jag har märkt att det är ett allt mer vanligt förekommande problem bland kvinnor i min ålder, även om vi är mycket väl medvetna om det, så är det ibland svårt att hantera.
Min huvudsakliga uppgift i livet är att se till att mina barn mår bra och blir lyckliga människor, men det är viktigt att vara medveten om att man som förälder inte kan leva genom sina barn och kräva att barnen skall göra en lycklig. Varje vuxen människa har ansvar för sitt eget liv och måste arbeta med sig själv för att försöka fylla det på ett för sig meningsfullt och tillfredsställande sätt. Men jag har upplevt att den äldre generationen ställer orimliga krav på oss i ”mitten av livet”, som är svåra att tillgodose, vilket orsakar frustration. Jag hade tänkt att gestalta den här frustrationen –konflikten i en för mig ovan teknik, nämligen silvertråd. När jag började gestalta den första figuren som skulle föreställa mig (springande mellan olika åtagande) var jag upprymd och mycket nöjd med resultatet, som jag själv upplevde som friare och inte så strukturerat och ”fint”, som jag annars alltid vill göra. Men när jag började med nästa figur (som skulle föreställa mig lösa konflikter i skolan) började det att ömma och göra ont i mina fingrar av silvertråden och känslan av tillfredsställelse över att skapa hade försvunnit. När jag sedan kom till HDK och berättade om min ”briljanta” idé, så tyckte alla att den var för strukturerad och redan färdig, vilket verkligen vände upp och ner på allt. Jag fick i uppdrag att måla utifrån mina inre känslor och släppa alla mina hämningar om att resultatet måste bli vackert och ”fint”, vilket för mig är oerhört frustrerande. Bara att måla så att det inte skall föreställa något och att det dessutom inte skall bli ”fint” är en konflikt i sig för mig, men säkert nyttig. Jag ser med blandade känslor fram emot att sätta igång!

"My kid could paint that"

Den här veckan började med en mycket tänkvärd och bra film: ”My kid could paint that”. Den berörde mig väldigt mycket och fanns kvar i mina tankar även när jag kom hem. Filmen skildrade det hemska som kan hända när pengarna och girigheten får makten över människan, samt den absurda synen på vad konst är. Det är så sorgligt att det finns så många människor som köper konst enbart p.g.a. vad andra anser och säger är ”fin” konst. Jag blir också upprörd över att barn inte kan få lov att få vara barn, utan press och krav på sig att behöva prestera hela tiden, som lilla Marla blev utsatt för.

Serier -"Tema Konflikter"

Jag tyckte att det var väldigt intressanta och roliga dagar på HDK i veckan som gått. Dessa två dagar gav mig väldigt mycket, trots att jag jobbar kontinuerligt med konflikthantering på min skola, så är man inom detta område aldrig fullärd. Det var också väldigt roligt att få träffa Lars-Åke Kernell igen (jag har haft förmånen att få lyssna på honom tidigare när jag utbildade mig till lärare), som är en mycket kompetent, men framförallt väldigt ödmjuk och sympatisk människa.
När jag skulle börja med mitt gestaltningsarbete hamnade jag i konflikt med mig själv eftersom jag aldrig tyckt om att teckna serier. Förmodligen beror det på att jag känner en osäkerhet inför uppgiften och är rädd för att misslyckas. Därför var det verkligen en utmaning för mig att ta mig an detta projekt. Jag beundrar verkligen de som kan teckna serier och kan få fram alla dessa fantastiska uttryck av känslor med endast några få streck. Då inser jag hur svårt det måste vara för eleverna många gånger när vi lärare serverar uppgifter som eleverna inte behärskar eller känner sig osäkra inför, vilket varit en väldigt nyttig erfarenhet för mig. När jag fick uppgiften hade det varit enklare för mig att göra den i akvarell, i den teknik som jag behärskar, men jag valde att prova på en för mig ny teknik, nämligen photoshop. Jag försökte att kombinera egna små skisser med photoshops oändliga möjligheter, vilket resulterade i tre små korta serier (vanligt förekommande konflikter i skolan). Jag är mycket väl medveten om att ett proffs skulle ha gjort det tusen gånger bättre, men jag har verkligen lagt ner möda, svett och tårar på dessa få bilder, eftersom det var ett helt nytt media för mig. Jag har intalat mig själv att jag måste vara nöjd med min insats, det är ju trots allt processen och tankarna bakom som är det viktiga och inte det slutliga resultatet. Jag har försökt att skildra tre vanligt förekommande konfliktsituationer i skolan som jag ständigt konfronteras med på olika sätt som lärare.

STRESS!!!

UTANFÖRSKAP!!!

MÖSSA AV!!!

För mig är det t.ex. inget problem om en elev har mössa på sig under lektionen så länge han eller hon uppför sig väl mot de andra eleverna och mot mig, men de flesta skolor tillåter inte mössa på lektionerna, vilket gör att man som lärare måste följa den regeln för att inte var osolidarisk mot de andra lärarna. Men efter att ha gått på HDK ett år (där även lärare har mössa på sig), så har jag blivit allt mer medveten om det absurda i att lägga ner så mycket energi och ilska som vissa lärare gör på en ”mössa”, vilket skapar väldigt onödiga konfliktsituationer. Jag vill mycket hellre lägga ner min energi på att försöka förebygga och stoppa mobbing, vilket för mig är mycket mer väsentligt. Jag tror att vi kan förebygga många konflikter i skolan om vi kontinuerligt och enträget jobbar med att utveckla elevernas (och lärarnas) empatiska förmåga. En viktig förutsättning för att vi skall lyckas med det är att det är ett tillåtande klassrumsklimat där jag som lärare utgår ifrån att alla elever är självständiga tänkande och kännande individer. Alla känslor och tankar måste respekteras och bekräftas även om det inte alltid kan accepteras.