Gestaltningsprocessen - blogg inl.2

Grupphandledning – torsdagen den 23/4-09
Vilken dag!
Jag åkte från HDK idag fullkomligt utmattad. Samtalen i vår grupp var mycket personliga och alla gav väldigt mycket av sig själva, vilket troligtvis berodde på att klimatet i gruppen var tillåtande och medkännande.
Jag kom till skolan med tankar om en inre konflikt som jag ständigt brottas med, nämligen att räcka till för alla mina nära och kära – mina barn, min man, min gamla mamma, mina vänner och mitt jobb. Jag har märkt att det är ett allt mer vanligt förekommande problem bland kvinnor i min ålder, även om vi är mycket väl medvetna om det, så är det ibland svårt att hantera.
Min huvudsakliga uppgift i livet är att se till att mina barn mår bra och blir lyckliga människor, men det är viktigt att vara medveten om att man som förälder inte kan leva genom sina barn och kräva att barnen skall göra en lycklig. Varje vuxen människa har ansvar för sitt eget liv och måste arbeta med sig själv för att försöka fylla det på ett för sig meningsfullt och tillfredsställande sätt. Men jag har upplevt att den äldre generationen ställer orimliga krav på oss i ”mitten av livet”, som är svåra att tillgodose, vilket orsakar frustration. Jag hade tänkt att gestalta den här frustrationen –konflikten i en för mig ovan teknik, nämligen silvertråd. När jag började gestalta den första figuren som skulle föreställa mig (springande mellan olika åtagande) var jag upprymd och mycket nöjd med resultatet, som jag själv upplevde som friare och inte så strukturerat och ”fint”, som jag annars alltid vill göra. Men när jag började med nästa figur (som skulle föreställa mig lösa konflikter i skolan) började det att ömma och göra ont i mina fingrar av silvertråden och känslan av tillfredsställelse över att skapa hade försvunnit. När jag sedan kom till HDK och berättade om min ”briljanta” idé, så tyckte alla att den var för strukturerad och redan färdig, vilket verkligen vände upp och ner på allt. Jag fick i uppdrag att måla utifrån mina inre känslor och släppa alla mina hämningar om att resultatet måste bli vackert och ”fint”, vilket för mig är oerhört frustrerande. Bara att måla så att det inte skall föreställa något och att det dessutom inte skall bli ”fint” är en konflikt i sig för mig, men säkert nyttig. Jag ser med blandade känslor fram emot att sätta igång!