När jag sedan på kvällen skulle lägga mig tog jag in de bägge ofullständiga målningarna och lade dem på golvet i min nya ateljé, men jag kunde inte somna, eftersom jag inte var nöjd. Jag gick därför upp och tog min grövsta akvarellpensel och målade några silhuetter över den första målningen och en känsla av lättnad infann sig, men samtidigt en oro över vad alla på HDK skulle säga. Till min stora glädje och lättnad fick jag positiv respons, vilket kändes som en stor befrielse. Att våga släppa kontrollen, men samtidigt bli respekterad för den jag är gjorde att jag kände att jag troligtvis har sidor som jag inte tillåtit komma ut och som kanske på sikt kan utveckla mitt måleri till en högre dimension. Jag är djupt imponerad över mina gruppmedlemmars gestaltningar, samt Nikes kunnande och tycker att diskussionerna, tankarna och funderingarna om processen är mycket lärorika och utvecklande och ser därför fram emot kommande samtal.
2 kommentarer:
Jag riktigt kände hur jobbigt detta måste ha varit för dig...men tror också som du att du blivit stärkt av att genomgå denna pärs. Tycker det är underbart att du la dit siluetterna...den egna känslan är så stark!!!Tycker verkligen om skuggspelen...ska bli kul att se ifall du ska utveckla eller använda dem på något sätt.Håller med om att både gruppen och Nike är fantastiskt bra.Känner mig berikad!
Hoppas att vi inte gick för hårt åt dig på första handledningen A... Jag tycker det var tufft av dig att våga stå upp för din personliga nisch, utan den hade målningarna inte talat ditt språk. Vad vackert det blev när du vände på silhuettmålningen, det var inte åt det hållet den låg när jag såg den- nu kom det ju fram en profil!
Skicka en kommentar