Ungdomarna i Rydal!
Idag föreläste Oskar Broberg om ”Identitet i tid och rum och otid”, som handlade om levnadsvillkor och relationer under åren 1890 t.om.1914 i Rydal. Han pratade bl.a. om ”att man måste vara en social varelse innan man kan bli en individ, samt att identiteten inte är något fritt abstrakt hängande utan har en anknytning till det vi gör” - intressant.
Föreläsningen ”Interkulturell pedagogik” med Rasoul i tisdags var mycket bra och givande. Han pratade bl.a. om att olikheter är berikande och sa följande: ”interkulturell pedagogik handlar om att förbereda barnen att förvalta olikheter”. Han pratade om att vi alla är främlingar inför varandra och att det handlar om att förhålla sig öppen till det annorlunda, våga ifrågasätta det egna perspektivet, samt respektera och erkänna andra perspektiv.
Vi måste ta tillvara den resurs som det är att ha barn från olika nationaliteter i en klass. Tänk så mycket vi kan lära av varandra. Att få ta del av en klasskamrats erfarenheter och upplevelser från ett annat land med en helt annan kultur och religion är väldigt berikande och skapar förståelse för varandra. Vi är alla en produkt av det samhälle vi lever i och att låta eleverna barnen berätta på sitt sätt (att rita är en stor hjälp för många barn att göra sina tankar synliga) om sin uppväxtmiljö, tror jag är väldigt bra. Det skapar en gemenskap och förståelse för varandras olikheter och likheter.
Något som jag tycker är viktigt är att alla elever oavsett kön eller ursprung får känna sig speciella, betydelsefulla och respekterade i mina ögon.
I måndags fick vi se fyra mycket intressanta och bra filmer, var och en på sitt sätt. Det var filmer som verkligen berörde mig. Jag har försökt att återberätta dem hemma för mina barn och min man, så att även dom skall få ta del av det som successivt håller på att förändra mig, nämligen mitt sätt att se på allt runt omkring mig. Filmen ”The delicious” var underbart rolig, samtidigt som den hade ett tänkvärt budskap - ”att våga vara sig själv”, vilket inte alltid är så lätt!
Den kinesiska filmen ”Please vote for me” visade tydligt hur hemskt det blir i en klass om läraren inte tydligt markerar när någon elev blir illa behandlad. Egoistiska tankar fick frodas och var t.o.m. något som uppmuntrades av föräldrarna, vilket var mycket obehagligt att se.
Jag tycker att utvecklingen av empati – förmågan att leva sig in i andras liv – är det viktigaste i barnuppfostran. Det är viktigt att både föräldrar och lärare ger barnen klara besked om vad som är tillåtet och acceptabelt och vad som inte är det. Att lära barnen att reagera med inlevelse och omsorg, framförallt när någon i ens närhet har det svårt tycker jag är bland det viktigaste i livet. Och att få barnen att tänka och känna efter hur de själva skulle ha mått om de råkat ut för samma sak.
”A stranger in her own city” som utspelades i Yemen var en film som verkligen skulle vara bra att visa på tv för att skapa en debatt om hur kvinnor fortfarande år 2008 nedvärderas av män, som anser sig vara mer värda, samt dikterar villkoren för hur kvinnorna skall leva – fruktansvärt! Detta är ett mycket viktigt ämne att diskutera i skolorna, eftersom det finns en del killar som har dessa åsikter och tjejer som anser att de inte får och kan ta samma plats i samhället som killarna.
