Jag lät pappret ligga ute hela natten i hopp om att en mås skulle ”skita” på det, men papperet var totalt orört morgonen därpå och låg bara där väntade på mig. Jag börjad att attackera målningen igen, nu med lite mörkare inslag, som speglade mitt sinne. Sedan lämnade jag den till sitt öde och började på en ny. Känslan som nu infann sig var lite ljusare och det berodde nog på att jag inspirerades av naturen runt omkring mig som plötsligt hade vaknat ur sin vinterdvala och jag kunde dra paralleller till mig själv. Ett försök till att blomma ut, släppa alla krav som finns inom mig. Förhoppningsvis gör detta mig till en bättre bildlärare, eftersom jag själv fått uppleva den frustration och förtvivlan eleverna ständigt utsätts för när dom måste konfronteras med nya för dem meningslösa uppgifter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar