Blogginlämning 4 - vecka 19

I måndags fick vi förmånen att få ta del av Kattis konstnärskap, vilket var väldigt roligt att få se. Jag älskade hennes clown som hade en så fin symbolik. En sådan clown borde det finnas i varje skola för att väcka nödvändiga essentiella diskussioner med eleverna. När jag satt och lyssnade på Katti så tänkte jag på vilket fantastiskt år jag har fått vara med om. Att få lov att göra ett sådant här avbrott mitt i livet borde alla få göra. Jag trodde nog i min enfald att jag var rätt så ”färdigutvecklad” när jag började på HDK, men ack vad jag bedrog mig. Man behöver skakas om lite då och då för att kunna se saker från en annan synvinkel. Det finns så många sätt att uttrycka sig på och det är fantastiskt att alla sätt är rätt, vilket det inte alltid är inom matematiken! Det känns därför så härligt att få släppa kontrollen och inte fastna i vad som är rätt eller fel, men det är svårt.
Jag har blivit än mer medveten om hur viktigt det är vara öppen i sitt sätt att se på konst som bildlärare, så att inte eleverna hamnar i den situationen att det beror på lärarens tycke och smak vilket betyg dom får, speciellt i ämnet bild, som är så personligt och många gånger känsloladdat. Jag är personligen tacksam över att min grupp puffade på mig så att jag vågade göra något nytt och som faktiskt inte blev ”fel”!
Den här veckan har jag fortsatt att kladda och skvätta på ytterligare ett akvarellpapper, utvecklat min andra målning med silvertråd, men på ett nytt och mjukare sätt, samt jobbat mycket i photoshop. Jag känner att jag bearbetar mina inre konflikter när jag skapar, vilket jag inte tidigare gjort och det känns bra. Det som jag kommit fram till är att mitt gestaltningsarbete inte kommer att mynna ut i ett ”färdigt” resultat utan själva processen kommer att bli min presentation i form av ett bildspel. Jag känner att jag behöver leka med olika uttryck, känslor och inre konflikter, vilket kanske så småningom kommer att leda till att mitt uttryck bäst kommer fram någonstans i mitten, vem vet?