På promenad med kameran för att rensa mina tankar!

Jag behöver se och uppleva allt det vackra för att orka med det som är tungt och jobbigt. För mig är en promenad som en meditation - jag hämtar kraft och inspiration och får lust att skapa!

Blogginlämning 4 - vecka 19

I måndags fick vi förmånen att få ta del av Kattis konstnärskap, vilket var väldigt roligt att få se. Jag älskade hennes clown som hade en så fin symbolik. En sådan clown borde det finnas i varje skola för att väcka nödvändiga essentiella diskussioner med eleverna. När jag satt och lyssnade på Katti så tänkte jag på vilket fantastiskt år jag har fått vara med om. Att få lov att göra ett sådant här avbrott mitt i livet borde alla få göra. Jag trodde nog i min enfald att jag var rätt så ”färdigutvecklad” när jag började på HDK, men ack vad jag bedrog mig. Man behöver skakas om lite då och då för att kunna se saker från en annan synvinkel. Det finns så många sätt att uttrycka sig på och det är fantastiskt att alla sätt är rätt, vilket det inte alltid är inom matematiken! Det känns därför så härligt att få släppa kontrollen och inte fastna i vad som är rätt eller fel, men det är svårt.
Jag har blivit än mer medveten om hur viktigt det är vara öppen i sitt sätt att se på konst som bildlärare, så att inte eleverna hamnar i den situationen att det beror på lärarens tycke och smak vilket betyg dom får, speciellt i ämnet bild, som är så personligt och många gånger känsloladdat. Jag är personligen tacksam över att min grupp puffade på mig så att jag vågade göra något nytt och som faktiskt inte blev ”fel”!
Den här veckan har jag fortsatt att kladda och skvätta på ytterligare ett akvarellpapper, utvecklat min andra målning med silvertråd, men på ett nytt och mjukare sätt, samt jobbat mycket i photoshop. Jag känner att jag bearbetar mina inre konflikter när jag skapar, vilket jag inte tidigare gjort och det känns bra. Det som jag kommit fram till är att mitt gestaltningsarbete inte kommer att mynna ut i ett ”färdigt” resultat utan själva processen kommer att bli min presentation i form av ett bildspel. Jag känner att jag behöver leka med olika uttryck, känslor och inre konflikter, vilket kanske så småningom kommer att leda till att mitt uttryck bäst kommer fram någonstans i mitten, vem vet?

Blogg inl.3 - vecka 18

I helgen hade jag verkligen ångest över mitt gestaltningsarbete. Jag var ledsen, upprörd och frustrerad över att behöva ändra på mitt sätt att skapa. I hela mitt liv har jag försökt att gestalta verkligheten på ett för mig vackert och tilltalande sätt för att lättare kunna handskas med den ”sanna verkligheten”. Jag har alltid skissat och målat tills jag känt mig nöjd med ”resultatet”, vilket oftast varit väldigt noggrant avbildat. Nu skulle jag bara gå lös på ett stort fint akvarellpapper utan att egentligen veta vad resultatet skulle bli. Vädret var så vackert i helgen, men jag kunde inte njuta av det, eftersom jag var tvungen att bokstavligen brottas med mitt stora tomma akvarellpapper som jag placerat mitt på altangolvet. Eftersom jag i vanliga fall börjar med att skissa tunt och fint med blyerts uppstod det verkligen en konflikt i mig själv när jag fullkomligt gick lös på det tomma arket genom att hälla vatten, skvätta färg och smeta med en trasa helt okontrollerat. Det gjorde t.o.m. lite ont i mig när jag skvätte färg som jag normalt inte tycker om och såg hur det flöt ihop i en okontrollerbar sörja. Utmattad satte jag mig ner och begrundade kaoset, men som tur var fick jag mycket support av min man som tyckte att det var väldigt nyttigt för mig att leva ut mina innersta känslor, vilket jag då hade väldigt svårt att hålla med om.

"En liten ljusning"

Jag lät pappret ligga ute hela natten i hopp om att en mås skulle ”skita” på det, men papperet var totalt orört morgonen därpå och låg bara där väntade på mig. Jag börjad att attackera målningen igen, nu med lite mörkare inslag, som speglade mitt sinne. Sedan lämnade jag den till sitt öde och började på en ny. Känslan som nu infann sig var lite ljusare och det berodde nog på att jag inspirerades av naturen runt omkring mig som plötsligt hade vaknat ur sin vinterdvala och jag kunde dra paralleller till mig själv. Ett försök till att blomma ut, släppa alla krav som finns inom mig. Förhoppningsvis gör detta mig till en bättre bildlärare, eftersom jag själv fått uppleva den frustration och förtvivlan eleverna ständigt utsätts för när dom måste konfronteras med nya för dem meningslösa uppgifter.

"Skuggspel"

Solen stod högt på himlen och jag började att experimentera med mina egna skuggor som föll så läckert på målningarna och upptäckte till min förtjusning att min skapar glädje var tillbaka!

"Silhuetter"

När jag sedan på kvällen skulle lägga mig tog jag in de bägge ofullständiga målningarna och lade dem på golvet i min nya ateljé, men jag kunde inte somna, eftersom jag inte var nöjd. Jag gick därför upp och tog min grövsta akvarellpensel och målade några silhuetter över den första målningen och en känsla av lättnad infann sig, men samtidigt en oro över vad alla på HDK skulle säga. Till min stora glädje och lättnad fick jag positiv respons, vilket kändes som en stor befrielse. Att våga släppa kontrollen, men samtidigt bli respekterad för den jag är gjorde att jag kände att jag troligtvis har sidor som jag inte tillåtit komma ut och som kanske på sikt kan utveckla mitt måleri till en högre dimension. Jag är djupt imponerad över mina gruppmedlemmars gestaltningar, samt Nikes kunnande och tycker att diskussionerna, tankarna och funderingarna om processen är mycket lärorika och utvecklande och ser därför fram emot kommande samtal.

Trion från Bellaville

Morgonsamling 27/4
Jag är mycket glad över att jag fick möjlighet se den här filmen som jag aldrig hade kommit i kontakt med tidigare. Den var mycket skickligt gjord, helt underbart tecknade karaktärer och ett väldigt tänkvärt och djupt innehåll, vilket kan leda till många intressanta diskussioner med eleverna i skolan under t.ex. ett tema om förintelsen.