Sokratiska samtal v.44

Det var en mycket intressant och proffsig föreläsning som Anna S Pihlgren hade i tisdags. Det som är karakteristiskt för ett sokratiskt samtal är att alla har rätt att tycka vad de vill så länge de kan motivera sin åsikt. Det uppmuntras också att man får lov att ändra sin åsikt under samtalets gång. Det är t.o.m. en dygd att göra det, enligt Anna S. P. Hon beskrev att det som händer under ett välfungerande sokratiskt samtal kan beskrivas som ett slags gemensamt grupptänkande. I Lärarnas tidning Nr 16/08 skriver Anna S Pihilgren följande: ”Annan forskning som gjorts på sokratiska samtal visar att elevernas språk förbättras, att de lär sig resonera och uttrycka sig tydligt, att deras logiska och kritiska tänkande förbättras och att de fostras socialt till att kunna härbärgera olikheter av olika slag”.
Jag brukar själv varje vecka ha en lektion i livsfärdighet där jag ofta tar upp ett etiskt dilemma med eleverna, vilket påminner om de Sokratiska samtalen. Men den stora skillnaden är att dessa dilemman oftast handlar om mobbing, kamratskap, kärlek, bråk m.m. där det gäller att få eleverna att se saken från någon annans synvinkel och styra lite mer. I vissa avseenden finns det ett rätt eller fel och då måste vi som vuxna tala om det för eleverna, det ingår i vårt uppdrag som lärare. Men självklart finns det massor av etiska dilemman som inte har något rätt eller fel svar och dessa är extra intressanta att diskutera. Anna poängterade att det är viktigt att vara nyfiken själv som lärare och respektera barns tänkande. Hon sa också att ”I det ögonblick som jag inte lär mig något själv så är det ett dåligt seminarie”.
Jag är däremot inte riktigt säker på om mina äldre elever hade velat ta en hel bildlektion i anspråk för att genomföra sokratiska samtal. Det är lättare att genomföra samtalen med den klass som man är kontaktlärare för och har lite mer tid med, så att inte hela bildlektionen går till diskussion, vilket inte är speciellt populärt bland eleverna. De vill oftast bara ”komma igång”, få lov att vara i sin konstnärliga värld, vilket jag respekterar och förstår. Men när eleverna har blivit förtrogna med tillvägagångssättet skulle det säkert fungera med kortare sokratiska samtal om en bild i redan organiserade grupper.

Idag hade vi redovisning och det var väldigt roligt och intressant att lyssna på de andras upplevelser och erfarenheter. Jag känner att jag lär mig något nytt varje dag, vilket känns väldigt roligt. Min önskan och förhoppning är att se till att alla elever går ut skolan med ett bra självförtroende och självkänsla, samt att de under sin skoltid får lov att känna sig speciella och betydelsefulla.

Vi åker till Italien imorgon, så därför hinner jag inte skriva mer nu.