Trion från Bellaville

Morgonsamling 27/4
Jag är mycket glad över att jag fick möjlighet se den här filmen som jag aldrig hade kommit i kontakt med tidigare. Den var mycket skickligt gjord, helt underbart tecknade karaktärer och ett väldigt tänkvärt och djupt innehåll, vilket kan leda till många intressanta diskussioner med eleverna i skolan under t.ex. ett tema om förintelsen.

Gestaltningsprocessen - blogg inl.2

Grupphandledning – torsdagen den 23/4-09
Vilken dag!
Jag åkte från HDK idag fullkomligt utmattad. Samtalen i vår grupp var mycket personliga och alla gav väldigt mycket av sig själva, vilket troligtvis berodde på att klimatet i gruppen var tillåtande och medkännande.
Jag kom till skolan med tankar om en inre konflikt som jag ständigt brottas med, nämligen att räcka till för alla mina nära och kära – mina barn, min man, min gamla mamma, mina vänner och mitt jobb. Jag har märkt att det är ett allt mer vanligt förekommande problem bland kvinnor i min ålder, även om vi är mycket väl medvetna om det, så är det ibland svårt att hantera.
Min huvudsakliga uppgift i livet är att se till att mina barn mår bra och blir lyckliga människor, men det är viktigt att vara medveten om att man som förälder inte kan leva genom sina barn och kräva att barnen skall göra en lycklig. Varje vuxen människa har ansvar för sitt eget liv och måste arbeta med sig själv för att försöka fylla det på ett för sig meningsfullt och tillfredsställande sätt. Men jag har upplevt att den äldre generationen ställer orimliga krav på oss i ”mitten av livet”, som är svåra att tillgodose, vilket orsakar frustration. Jag hade tänkt att gestalta den här frustrationen –konflikten i en för mig ovan teknik, nämligen silvertråd. När jag började gestalta den första figuren som skulle föreställa mig (springande mellan olika åtagande) var jag upprymd och mycket nöjd med resultatet, som jag själv upplevde som friare och inte så strukturerat och ”fint”, som jag annars alltid vill göra. Men när jag började med nästa figur (som skulle föreställa mig lösa konflikter i skolan) började det att ömma och göra ont i mina fingrar av silvertråden och känslan av tillfredsställelse över att skapa hade försvunnit. När jag sedan kom till HDK och berättade om min ”briljanta” idé, så tyckte alla att den var för strukturerad och redan färdig, vilket verkligen vände upp och ner på allt. Jag fick i uppdrag att måla utifrån mina inre känslor och släppa alla mina hämningar om att resultatet måste bli vackert och ”fint”, vilket för mig är oerhört frustrerande. Bara att måla så att det inte skall föreställa något och att det dessutom inte skall bli ”fint” är en konflikt i sig för mig, men säkert nyttig. Jag ser med blandade känslor fram emot att sätta igång!

"My kid could paint that"

Den här veckan började med en mycket tänkvärd och bra film: ”My kid could paint that”. Den berörde mig väldigt mycket och fanns kvar i mina tankar även när jag kom hem. Filmen skildrade det hemska som kan hända när pengarna och girigheten får makten över människan, samt den absurda synen på vad konst är. Det är så sorgligt att det finns så många människor som köper konst enbart p.g.a. vad andra anser och säger är ”fin” konst. Jag blir också upprörd över att barn inte kan få lov att få vara barn, utan press och krav på sig att behöva prestera hela tiden, som lilla Marla blev utsatt för.

Serier -"Tema Konflikter"

Jag tyckte att det var väldigt intressanta och roliga dagar på HDK i veckan som gått. Dessa två dagar gav mig väldigt mycket, trots att jag jobbar kontinuerligt med konflikthantering på min skola, så är man inom detta område aldrig fullärd. Det var också väldigt roligt att få träffa Lars-Åke Kernell igen (jag har haft förmånen att få lyssna på honom tidigare när jag utbildade mig till lärare), som är en mycket kompetent, men framförallt väldigt ödmjuk och sympatisk människa.
När jag skulle börja med mitt gestaltningsarbete hamnade jag i konflikt med mig själv eftersom jag aldrig tyckt om att teckna serier. Förmodligen beror det på att jag känner en osäkerhet inför uppgiften och är rädd för att misslyckas. Därför var det verkligen en utmaning för mig att ta mig an detta projekt. Jag beundrar verkligen de som kan teckna serier och kan få fram alla dessa fantastiska uttryck av känslor med endast några få streck. Då inser jag hur svårt det måste vara för eleverna många gånger när vi lärare serverar uppgifter som eleverna inte behärskar eller känner sig osäkra inför, vilket varit en väldigt nyttig erfarenhet för mig. När jag fick uppgiften hade det varit enklare för mig att göra den i akvarell, i den teknik som jag behärskar, men jag valde att prova på en för mig ny teknik, nämligen photoshop. Jag försökte att kombinera egna små skisser med photoshops oändliga möjligheter, vilket resulterade i tre små korta serier (vanligt förekommande konflikter i skolan). Jag är mycket väl medveten om att ett proffs skulle ha gjort det tusen gånger bättre, men jag har verkligen lagt ner möda, svett och tårar på dessa få bilder, eftersom det var ett helt nytt media för mig. Jag har intalat mig själv att jag måste vara nöjd med min insats, det är ju trots allt processen och tankarna bakom som är det viktiga och inte det slutliga resultatet. Jag har försökt att skildra tre vanligt förekommande konfliktsituationer i skolan som jag ständigt konfronteras med på olika sätt som lärare.

STRESS!!!

UTANFÖRSKAP!!!

MÖSSA AV!!!

För mig är det t.ex. inget problem om en elev har mössa på sig under lektionen så länge han eller hon uppför sig väl mot de andra eleverna och mot mig, men de flesta skolor tillåter inte mössa på lektionerna, vilket gör att man som lärare måste följa den regeln för att inte var osolidarisk mot de andra lärarna. Men efter att ha gått på HDK ett år (där även lärare har mössa på sig), så har jag blivit allt mer medveten om det absurda i att lägga ner så mycket energi och ilska som vissa lärare gör på en ”mössa”, vilket skapar väldigt onödiga konfliktsituationer. Jag vill mycket hellre lägga ner min energi på att försöka förebygga och stoppa mobbing, vilket för mig är mycket mer väsentligt. Jag tror att vi kan förebygga många konflikter i skolan om vi kontinuerligt och enträget jobbar med att utveckla elevernas (och lärarnas) empatiska förmåga. En viktig förutsättning för att vi skall lyckas med det är att det är ett tillåtande klassrumsklimat där jag som lärare utgår ifrån att alla elever är självständiga tänkande och kännande individer. Alla känslor och tankar måste respekteras och bekräftas även om det inte alltid kan accepteras.

"Interaktiv gestaltning"

Åsas idé!

Från Sickan Carlsson till Ingmar Bergman!(Bibbis citat)
Jag tycker att klassens redovisningar var enormt bra och intressanta att få ta del av. Alla höll väldigt hög kvalitet och gav mig mycket personligen.
Det känns så roligt att alla var så engagerade och delaktiga i varandras redovisningar t.o.m. i vår som låg sist på fredagen och var lite dyster!
Jag hoppas att det ändå kom fram att vi i grupp 4 har en framtidstro och tror att det går att förändra samhället och att vi inte alltid ser allt i svart! Processen var både rolig och jobbig, men vi känner oss nöjda med slutresultatet.
Tack för alla underbara tankar och idéer under vår redovisning!

Barnet och Världen
Jorden kan du inte göra om.
Stilla din häftiga själ.
Endast en sak kan du göra:
en annan människa väl.
Men detta är redan så mycket
att själva stjärnorna ler.
En hungrande människa mindre
betyder en broder mer.

Denna dikt av Stig Dagerman tycker jag säger så mycket. Det är så lätt för oss vuxna att känna vanmakt över allt elände och lidande i världen vilket gör att vi blir handlingsförlamade. Det är egentligen så lite som behövs för att göra någon annan människa glad. Det är viktigt att vi inte förlorar tron och hoppet om att kunna hjälpa andra som har det värre än oss. Skolan har där en stor uppgift tycker jag att hjälpa barnen i deras funderingar och tankar om all ondska som finns i världen. Samtidigt får vi inte belasta barnen med vårt dåliga samvete utan barnen måste få lov att känna sig som barn och att ansvaret vilar på oss vuxna. Vi får inte glömma att det inte är mängden som räknas, utan tanken, avsikten och uppriktigheten som ligger bakom varje enskild handling mot en bättre värld som skall värdesättas. Att handla väl mot andra är att lida med deras smärta och glädjas med deras glädje. Kärleken till våra med människor anser jag vara livsnödvändig, vi kan inte leva om vi inte har någon att älska eller identifiera oss med. Detta är framförallt oerhört viktigt för barnen.