fredag 11 december 2009

”I all konstnärlig verksamhet borde vi ge barnen så stor frihet som möjligt att finna sina egna uttrycksmedel. De vuxnas uppgift är att tillhandahålla det material som barnen behöver, sätta igång en process samt svara på de frågor som barnen eventuellt ställer” (Lust att lära).
Det stämmer också väldigt bra överens med vår nuvarande gestaltningsprocess på HDK där vi får skapa och uttrycka oss på valfritt sätt. Visserligen är det härligt att få möjlighet att skapa fritt utifrån sina egna fantasier och tankar, men det är också oerhört krävande och ångest laddat. Jag har vid flera tillfällen under dessa veckor tvivlat och ställt mig frågande till vad det är jag skall göra och vad som förväntas av mig. Om jag skulle göra likadant med mina elever på grundskolan skulle det skapa kaos bland flertalet elever, eftersom dom i stor utsträckning behöver struktur, men framförallt tydlighet från mig som lärare. För min egen del så har jag för det mesta inga problem med att finna min fantasi och skapandekraft, men den här gången har det varit jobbigare. Det som har känts extra svårt den här gången är att gestaltningen varit uppdelad i två bitar, en skriftlig och en skapande, vilket inneburit en stor förvirring stundtals. Jag förstår mina elever ännu bättre idag och inser hur svårt det är för dem att vara ”kreativa” under press, vilket jag själv upplevt den här gången. Livet formar oss och gör oss till dom vi är. Vi har en förmåga att skapa och vara kreativa under förutsättning att vi mår bra. Alla möter vi någon gång på motgångar i livet, som vi oftast klarar av att lösa, men ibland kan allt verka omöjligt. Befinner man sig i en sådan svacka är det otänkbart att nå sin kreativitet och skaparglädje. Livet kan ibland kännas alldeles för inrutat och fullspäckat med åtaganden, vilket gör att man känner sig kvävd. Det har hänt mig under den här gestaltningsprocessen, speciellt mot slutet. Då är det viktigt att försöka varva ner och försöka prioritera det viktigaste, samt sålla det som inte är nödvändigt. Ofast är det jag själv som sätter upp kraven och förväntningarna, vilket är något jag får jobba med.
”… det är lätt att tänka att livet helt enkelt tog tag i dig och gjorde vad det ville med dig ... Du måste ta tag i livet och få det att bli som du vill” (Om lärande).

2 kommentarer:

katta sa...

Det kunde varit jag som skrivit den här texten. Du skriver vad jag känner och tänker och det känns så bra att någon annan sätter ord på det. Ja, tänk om vi låtit våra elever fått arbeta utifrån det vi gör nu, rapport och gestaltning utan ramar! Hoppas att det ändå flyter på för dig. Jag har krampångest!!! Tidspress sägs vara bra, men det är det bannemig inte just nu. Kram och good luck/Gladiator utan inre muskler

Fredrik Jonsson sa...

Intressanta tankar. Jag förstår precis hur du känner. I mitt förra projekt satt jag mest och tittade ut genom fönstret och undrade när jag skulle bli träffad av inspiration. I det här projektet bestämde jag mig redan innan. Nu gör du något, sätt igång bara. Ångesten fick inte ens komma in. Den här gången var det ingen som drog ner rullgardinen och blockerade mina tankar. Det kanske inte blir världsucce´ Men tanken är fri och det gör det lättare att ta sig framåt.

JAG KOM IN PÅ Fotografi - Visuell kommunikation 7.5hp, Blir vi virituella klasskompisar till våren?? :)