
Att gestalta konflikter har varit ett väldigt känsloladdat projekt för mig. Jag har pendlat upp och ner i mitt humör, vilket kanske har påverkat min omgivning ”lite grann”. Jag har befunnit mig i alla de fyra stadierna (förvirring, att samla på sig, att misslyckas och att sätta ner fötterna) och känner nu att jag har landat i det femte, att komma fram till någonting. Min första tanke var att jag ville skapa silvertråds figurer som gestaltade olika konfliktsituationer i mitt liv, men

Men känslan och tolkningen av ett verk är så individuellt och är inte något som jag varken vill eller kan påverka. Jag har verkligen gått in i gestaltningen med både kropp och själ, men om bilderna

”Det viktiga är att inse att vi själva kan och bör påverka berättelsens gång, men att effekten av denna påverkan alltid begränsas av våra egna möjligheter, förmågor och behov”(Mika Hannula, Allt eller inget. Kritisk teori, samtidskonst och visuell kultur, s.29).
I den klass som jag är ”kontaktlärare” för skulle det gå alldeles utmärkt att göra ett liknande gestaltningsprojekt med. Det beror på att jag under en längre tid har skapat en djup relation till eleverna och då är det följaktligen mycket lättare att föra utvecklande samtal där eleverna lär sig att respektera att andra människor handlar och ser saker på ett annat sätt än vad de själva gör, samt finna redskap för att hantera detta.
Men förutsättningarna hade sett annorlunda ut om jag hade genomfört projektet som enbart ”bildlärare”, eftersom lektionerna då är mycket kortare och med snabba byten emellan olika klasser, vilket gör att det blir svårt att hinna bearbeta jobbiga saker som eventuellt kan komma upp hos var och en. Det kan väcka så mycket känslor hos den enskilde eleven och då krävs det att det finns någon som har tid att lyssna och att inte trettio andra elever står och bankar på dörren för att komma in.
Jag vet av erfarenhet att man kan förebygga många konflikter som kan uppstå i och utanför skolan genom att ge elever kunskap och information om hur andra människor verkligen har det. En bra början kan vara att lära känna sig själv och sina värderingar. Att förstå sig själv är nog det bästa sättet att börja på, om man vill förstå andra.
”Det är viktigt att lära sig hantera konflikter på ett sådant sätt att utfallet blir konstruktivt och stimulerar utveckling och lärande”(Ilse Hakvoort, Pedagogiska magasinet nr.4, 2008, s.43).
Men det är mycket viktigt att vi som lärare kopplar in kuratorn, rektorn eller skolsjuksköterskan om vi känner att situationen är ohållbar och att vi inte tror att vi ensamma kan lösa alla världens problem. På HDK är det en annan sak eftersom vi alla är vuxna, men även här så väcker projektet många känslor som har behövts bearbetats, men förhoppningsvis har alla fått den hjälp de behöver. Personligen har den här gestaltningsperioden befriat mig från den prestationsångest som hindrat mig från att våga ta steget att göra något nytt och tillåta mig själv att misslyckas.
Jag har alltid tyckt att skapande ämnen är en tillgång i lärandet och
berikar undervisningen och att eleverna tillägnar sig bättre kunskap inom alla områden om de får träna och utveckla all sin skapande förmåga. Skapande verksamhet förutsätter också att olikheter accepteras och respekteras. Att man helt enkelt inte kan skapa på samma sätt och på så vis är tvungen att lyfta fram de olika kompetenser eleverna besitter. Våra gruppsamtal har varit väldigt berikande och utvecklande. Det har verkligen varit en förmån att få delta i allas tankar och funderingar, vilket hjälpt mig i mitt skapande.
”Att lära känna andra människors tänkande kan också slipa ens eget. Att upptäcka andra människors känslor, deras villkor och bevekelsegrunder gör en dessutom mer ödmjuk. Det är definitivt utvecklande” (Gunilla Granath, Pedagogiska magasinet nr.4, 2008, s.33).
Det har varit väldigt angelägna men också tunga ämnen (gränser, identitet och konflikter) som vi har arbetat med under det här året, vilket gjort mig stundtals lite tung i sinnet och därför känns det viktigt för mig nu att fylla på med sådant som får mig att må bra och gör mig lycklig, så att jag lättare kan finna lösningar på de oundvikliga konflikter som drabbar oss alla. Lidandet är en naturlig del av människans liv, men om vi ältar oss i känslan av att allt är orättvist, tungt och jobbigt berövar det oss energin som vi skulle ha behövt för att lösa det ursprungliga problemet.
”Rätta sättet att använda sin intelligens och sina kunskaper är att åstadkomma inre förändringar som utvecklar ett gott hjärta” (Dalai lama, Lycka! En handbok i konsten att leva , s.57).
Jag har alltid tyckt att skapande ämnen är en tillgång i lärandet och

”Att lära känna andra människors tänkande kan också slipa ens eget. Att upptäcka andra människors känslor, deras villkor och bevekelsegrunder gör en dessutom mer ödmjuk. Det är definitivt utvecklande” (Gunilla Granath, Pedagogiska magasinet nr.4, 2008, s.33).
Det har varit väldigt angelägna men också tunga ämnen (gränser, identitet och konflikter) som vi har arbetat med under det här året, vilket gjort mig stundtals lite tung i sinnet och därför känns det viktigt för mig nu att fylla på med sådant som får mig att må bra och gör mig lycklig, så att jag lättare kan finna lösningar på de oundvikliga konflikter som drabbar oss alla. Lidandet är en naturlig del av människans liv, men om vi ältar oss i känslan av att allt är orättvist, tungt och jobbigt berövar det oss energin som vi skulle ha behövt för att lösa det ursprungliga problemet.
”Rätta sättet att använda sin intelligens och sina kunskaper är att åstadkomma inre förändringar som utvecklar ett gott hjärta” (Dalai lama, Lycka! En handbok i konsten att leva , s.57).
