fredag 26 september 2008

Mina reflektioner efter redovisningen



Att bygga något utifrån skräp är perfekt i skolan, eftersom ekonomin oftast är väldigt skral. Skräp är något som alla har hemma och kan ta med sig för att sedan jobba fritt och skapande med. Men de flesta skolor har ett vanligt klassrum som inte är särskilt stort, som bildsal och i den skall ca. tio klasser samsas om utrymmet, vilket gör det omöjligt att gör allt för stora konstruktioner. Varje klass måste städa undan efter sig och då är det praktiskt om eleverna bygger i kartonger eller liknande som går att stapla och förvara på hyllor. Annars är det som jag tidigare nämnt lättare att genomföra projektet storskaligt om skolan anordnar en temadag, så att man får lite mer tid och plats.
Jag valde att genomföra uppgiften mer ur ett litet barns perspektiv, som gärna vill att byggandet skall bli något fint och föreställande. Jag kan också känna att det i konstnärliga sammanhang ibland anses ”finare” att göra saker som är abstrakta och konstiga, men det är väldigt få barn och ungdomar som finner det tilltalande. Därför valde jag att göra något föreställande, men som ändå öppnar upp för tankar och funderingar. Jag utgick från ordet ”hav” och hamnade i en konstlad idyll. Mitt projekt för tankarna till filmen ”Truman show”, där man i vilket ögonblick som helst kan sticka sönder den perfekta bubblan och upptäcka världen utanför. Jag valde medvetet att inte placera några människor i idyllen, vilket får en att tänka på flykt, speciellt eftersom bilen är på väg bort.
Det var väldigt givande att lyssna och respondera på de andra.
”Det är ju faktiskt så att då man gestaltar för andra vad man lärt sig, då lär man sig mest. Utvärdering eller reflektion över det man gjort är en viktig del i allt lärande” (Kühlhorn, s.150).

























Inga kommentarer: