"Var går gränsen?"
"Spränga gränser" 
"Gränser finns bara i människors hjärtan och hjärnor."
"Gränslös kärlek"
"Rivna gränser"Skissboken
Jag har under den här terminen gradvis förändrats som individ, men jag har svårt att sätta fingret på vad som förändrats. Jag är väldigt tacksam över att få uppleva och vara delaktig i den här processen.
Jag har alltid älskat att teckna och måla så länge jag kan minnas, men möter ibland människor som gärna vill ifrågasätta mitt sätt att tolka världen. Det anses för snällt och många gånger för konkret föreställande. Men jag tror att jag har funnit min stil och vill gärna behålla den. Varför skulle det vara bättre att måla provocerande, färgsprakande och abstrakt än snällt, dovt och konkret? Jag tycker att det är underbart med alla olika sorters uttryckssätt och tolkningar. Det vore ju fruktansvärt om alla gestaltade det upplevda och sin omgivning likadant. Min skissbok är personlig och beskriver mig som person. Det är den levda världen jag tecknar och målar, mina upplevelser och erfarenheter. Det finns ingen given regel för hur vi skall gestalta något. Vi ser alla saker på olika sätt beroende på tillfället eller vår avsikt. Jag har blivit mer medveten om hur viktigt det är för mig som lärare att acceptera elevernas olika sätt att uttrycka sig även om de skiljer sig från mitt eget sätt att uttrycka mig. Det är betydelsefullt att jag som lärare är lyhörd och respekterar elevens arbete då det kan vara mycket känsligt att prata om den egna bilden, samt att vi uppfattar kritik på olika sätt. Det är viktigt att eleverna ges möjlighet att få värdera sina bilder och berätta om sina idéer och intentioner med bilden, vilket ökar min förståelse för bildens innehåll. Men för att eleverna skall känna glädje och engagemang måste jag som lärare stötta, entusiasmera och bygga upp en tilltro till elevens egen förmåga. Därför är det viktigt med kontinuerliga samtal både under förberedelserna, produktionen, samt för att utvärdera slutprodukten.
Jag tycker att det har varit väldigt roligt och stimulerande med skissboken och är faktiskt riktigt nöjd med innehållet. Genom att teckna och måla världen omkring mig lär jag mig att se den. Men fantasin behöver näring precis som cellerna i kroppen och växer inte i isolering. Det är visserligen viktigt att lita på sin egen förmåga och erfarenhet, men också lära sig av andras. Det finns så mycket som jag inte kan och så mycket som jag vill lära mig, men livet är långt! Jag saknar skissboken och har precis köpt mig en ny. Vi får väl se om den blir annorlunda!
Jag har alltid älskat att teckna och måla så länge jag kan minnas, men möter ibland människor som gärna vill ifrågasätta mitt sätt att tolka världen. Det anses för snällt och många gånger för konkret föreställande. Men jag tror att jag har funnit min stil och vill gärna behålla den. Varför skulle det vara bättre att måla provocerande, färgsprakande och abstrakt än snällt, dovt och konkret? Jag tycker att det är underbart med alla olika sorters uttryckssätt och tolkningar. Det vore ju fruktansvärt om alla gestaltade det upplevda och sin omgivning likadant. Min skissbok är personlig och beskriver mig som person. Det är den levda världen jag tecknar och målar, mina upplevelser och erfarenheter. Det finns ingen given regel för hur vi skall gestalta något. Vi ser alla saker på olika sätt beroende på tillfället eller vår avsikt. Jag har blivit mer medveten om hur viktigt det är för mig som lärare att acceptera elevernas olika sätt att uttrycka sig även om de skiljer sig från mitt eget sätt att uttrycka mig. Det är betydelsefullt att jag som lärare är lyhörd och respekterar elevens arbete då det kan vara mycket känsligt att prata om den egna bilden, samt att vi uppfattar kritik på olika sätt. Det är viktigt att eleverna ges möjlighet att få värdera sina bilder och berätta om sina idéer och intentioner med bilden, vilket ökar min förståelse för bildens innehåll. Men för att eleverna skall känna glädje och engagemang måste jag som lärare stötta, entusiasmera och bygga upp en tilltro till elevens egen förmåga. Därför är det viktigt med kontinuerliga samtal både under förberedelserna, produktionen, samt för att utvärdera slutprodukten.
Jag tycker att det har varit väldigt roligt och stimulerande med skissboken och är faktiskt riktigt nöjd med innehållet. Genom att teckna och måla världen omkring mig lär jag mig att se den. Men fantasin behöver näring precis som cellerna i kroppen och växer inte i isolering. Det är visserligen viktigt att lita på sin egen förmåga och erfarenhet, men också lära sig av andras. Det finns så mycket som jag inte kan och så mycket som jag vill lära mig, men livet är långt! Jag saknar skissboken och har precis köpt mig en ny. Vi får väl se om den blir annorlunda!
Ett roligt och konstnärligt inslag!
