sommarlovslycka

Min färdiga film: Intryck & Avtryck

2010-02-28T02:00:00.000-08:00

Intryck & Avtryck - v.51

2009-12-18T13:42:00.000-08:00

Jag vill med min gestaltning försöka förmedla en känsla av livet i ett för mig fritt skapande utan prestationskrav. Jag har skrivit många uppsatser i mitt liv, men kanske inte fått skapa fritt i samma omfattning. Jag valde därför att börja med mitt skapande utan att tänka så mycket på slutresultatet. Men det som jag brinner för och skulle vilja förmedla är vikten av de estetiska ämnenas betydelse för elevernas identitets utveckling, lärande och kritiskt tänkande. Det svåra för mig har varit att koppla samman detta med min egen gestaltning, men kan nu i efterhand se att båda bitarna hör ihop. Det jag skriver om och det jag skapar är min syn på livet. Mitt dilemma har varit att jag parallellt med projektet varit tvungen att betygsätta mina underbara elever samtidigt som jag själv skulle vara kreativ, vilket alltid inte har varit så lätt.
Min gestaltning speglar mig, men är även generell och kan ses från olika aspekter. Men det är just det som är charmen med en gestaltning. Även om jag har tänkt och haft ett bestämt syfte med min gestaltning så är det inte säkert att betraktaren uppfattar det på samma sätt, vilket är specifikt just för bilder.
”På vilket sätt en bild föreställer något eller ej eller om vi överhuvudtaget uppfattar den som en representation, det vill säga en bild föreställande något specifikt, kan vara individuellt eller kulturellt beroende. En bild är möjlig att tolka på flera olika sätt. Den innehåller olika sikt som vi inte alltid uppfattar (Bildens tysta budskap, s.190) ”.

2009-12-11T06:37:00.001-08:00

”I all konstnärlig verksamhet borde vi ge barnen så stor frihet som möjligt att finna sina egna uttrycksmedel. De vuxnas uppgift är att tillhandahålla det material som barnen behöver, sätta igång en process samt svara på de frågor som barnen eventuellt ställer” (Lust att lära).
Det stämmer också väldigt bra överens med vår nuvarande gestaltningsprocess på HDK där vi får skapa och uttrycka oss på valfritt sätt. Visserligen är det härligt att få möjlighet att skapa fritt utifrån sina egna fantasier och tankar, men det är också oerhört krävande och ångest laddat. Jag har vid flera tillfällen under dessa veckor tvivlat och ställt mig frågande till vad det är jag skall göra och vad som förväntas av mig. Om jag skulle göra likadant med mina elever på grundskolan skulle det skapa kaos bland flertalet elever, eftersom dom i stor utsträckning behöver struktur, men framförallt tydlighet från mig som lärare. För min egen del så har jag för det mesta inga problem med att finna min fantasi och skapandekraft, men den här gången har det varit jobbigare. Det som har känts extra svårt den här gången är att gestaltningen varit uppdelad i två bitar, en skriftlig och en skapande, vilket inneburit en stor förvirring stundtals. Jag förstår mina elever ännu bättre idag och inser hur svårt det är för dem att vara ”kreativa” under press, vilket jag själv upplevt den här gången. Livet formar oss och gör oss till dom vi är. Vi har en förmåga att skapa och vara kreativa under förutsättning att vi mår bra. Alla möter vi någon gång på motgångar i livet, som vi oftast klarar av att lösa, men ibland kan allt verka omöjligt. Befinner man sig i en sådan svacka är det otänkbart att nå sin kreativitet och skaparglädje. Livet kan ibland kännas alldeles för inrutat och fullspäckat med åtaganden, vilket gör att man känner sig kvävd. Det har hänt mig under den här gestaltningsprocessen, speciellt mot slutet. Då är det viktigt att försöka varva ner och försöka prioritera det viktigaste, samt sålla det som inte är nödvändigt. Ofast är det jag själv som sätter upp kraven och förväntningarna, vilket är något jag får jobba med.
”… det är lätt att tänka att livet helt enkelt tog tag i dig och gjorde vad det ville med dig ... Du måste ta tag i livet och få det att bli som du vill” (Om lärande).

Intryck & Avtryck - v.49

2009-12-04T03:49:00.000-08:00

"Det jag hör glömmer jag.
Det jag ser det kommer jag ihåg.
Det jag gör det förstår jag.”
Gammalt kinesiskt ordspråk

Intryck & Avtryck - v.48

2009-11-27T01:23:00.000-08:00

Tiden på HDK har gjort att jag känner mig friare i mitt sätt att uttrycka mig konstnärligt, vilket jag är tacksam för. Jag vill därför med min gestaltning försöka förmedla en känsla av livet i ett för mig fritt skapande utan prestationskrav. Därför känns det för tillfället lite svårt att behöva tänka på den skriftliga inlämningen, samtidigt som jag vill vara fri i mitt tankesätt. Jag har skrivit många uppsatser i mitt liv, men kanske inte fått skapa fritt i samma omfattning. Jag har därför valt att börja med mitt skapande utan att tänka så mycket på var jag kommer att landa. Men det som jag brinner för och skulle vilja förmedla är vikten av de estetiska ämnenas betydelse för elevernas identitets utveckling, lärande och kritiskt tänkande. Det svåra för mig är att koppla samman detta med min egen gestaltning, men jag tror att det kommer att lösa sig under skapandets gång.

Konst av mina elever!

I tisdags trotsade eleverna november kylan när dom släpade ut en stor spånskiva på skolgården för att få utlopp för all sin skaparglädje! Tillsammans skapade dom en uttrycksfull målning som är början på ett nytt projekt i elevensval.
Det är underbart att få vara med och se hur eleverna utvecklar sin kreativa förmåga när dom experimenterar, laborerar och använder sig av olika uttryckssätt för att förmedla sitt budskap.

Mitt dilemma är att jag de närmaste veckorna måste betygsätta mina underbara elever samtidigt som jag skall vara kreativ, vilket alltid inte är så lätt.
Att uttrycka sig och visa sina tankar genom att gestalta och skapa är utvecklande för eleverna. Därför är det viktigt att skolmiljön och lärarna tar fram lusten och fantasin hos eleverna. Att våga, att finna lust och känna att man duger.
”Forskningen visar också att estetiska ämnen ökar elevernas självförtroende och samarbetsförmåga, och det stärker det sociala samspelet i en klass”(Pedagogiska magasinet nr.4, 2009).

Det offentliga rummet som klassrum /Intryck & Avtryck, v. 47

2009-11-20T02:46:00.000-08:00

Intryck och avtryck – elevers behov av att bli sedda och växa som människor
Genom livet möter vi väldigt mycket människor, befinner oss i en mängd olika situationer och miljöer, vilket gör intryck på oss och i förlängningen ett avtryck i våra liv. Naturligtvis förutsatt att intrycket känns äkta. Äkthet är oerhört viktigt i den här tiden som är så mycket yta. En snygg yta kan ge oss ett första intryck av något men det är först när vi upptäcker att det finns täckning för intrycket som det ger ett riktigt avtryck. Då kan det påverka mig så mycket att jag reviderar mitt eget liv och lägger om kursen. HDK har definitivt gjort ett avtryck i mig.
Lpo 94 talar om det etiska perspektivet som en del av skolans uppdrag. Med det menas att skolan skall främja elevers förmåga att göra egna ställningstaganden i samhället. Det är skolans uppdrag att överföra vissa värden till eleverna. Det står också att undervisningen skall vila på en demokratisk grund, som består i att bygga en plattform av moral och etik för att uppnå en större tolerans. Detta görs bl.a. genom samtal och reflektering. Från denna plattform (en mängd olika intryck) kan vi sedan bygga bestående kunskap (avtryck), under förutsättning att eleverna känner sig trygga, respekterade och sedda. En positiv självbild och ett gott självförtroende är viktiga komponenter både för sitt eget välbefinnande och för att kunna sätta sig in i hur en annan människa har det. En positiv självuppfattning är grunden för all inlärning.
Jag tror att det finns mycket att lära genom att förflytta klassrummet ut i det offentliga rummet och låta eleverna få möjlighet att uppleva och känna med hela kroppen och alla sina sinnen, under förutsättning att läraren känner sig trygg och behärskar situationen, så att inga elever kommer till skada, emotionellt eller fysiskt.
Jag vill förverkliga min gestaltning i en kombination av den digitala världen (photoshop) och den traditionella (att måla). Jag kommer att jobba parallellt och växelvis med dessa båda för att på bästa möjliga sätt kunna ta till vara mina ”äkta intryck” av livet och lärandet, så att det blir ett bestående "avtryck" i form av en konstnärlig gestaltning.

Det offentliga rummet som klassrum/ "Fantasy-Space-Place" -v.45

2009-11-05T12:27:00.000-08:00

Jag tror att det finns mycket att lära genom att förflytta klassrummet ut i det offentliga rummet och låta eleverna få möjlighet att uppleva och känna med hela kroppen och alla sina sinnen. Min uppgift har varit att förverkliga min tanke, men framförallt en känsla, om en plats där alla människor, gammal som ung, kan mötas och få utlopp för sin fantasi och kreativitet. John Dewey, känd för uttrycket ”learning by doing”, ansåg att samspelet mellan individ och samhälle är viktigt för individens utveckling. I olika situationer och händelser bildar individ och samhälle meningsfulla helheter. Dewey ansåg att det är viktigt att verkligheten kopplas samman med undervisningen och att aktivt experimenterande leder till kunskap, vilket är tanken med min plats. Jag bestämde mig från början att behålla macken som den var, eftersom jag tycker att macken i sig har en charm och själ. Min förändring är en vision som mycket väl går att genomföra med modern teknologi och ingenjörskunskap, men det överlåter jag åt de professionella. ”Det är poesi det handlar om, ingenjörerna får lösa det tekniska”(Mattias).
Jag valde att placera huset bland molnen, eftersom det är den enda plats på jorden som fortfarande är orörd (åtminstone vad vi kan se med blotta ögat). Jag har valt att gestalta min förändring genom att visa utsidan, som i sin tur speglar insidan. Som Yohji Yamamoto sa: ”Kläder handlar om människor som vill berätta något”. Beroende på vem och i vilket sinnestillstånd man befinner sig i ändras utseendet på väggarna och öppnar upp oändliga möjligheter. Vygotskijs utgångspunkt var att förmågan att lära sig saker inte sitter i huvudet. Han menade att lärande är någonting aktivt, alltså att man lär sig genom att göra saker. Och han betonade att lärande alltid sker i en social miljö, tillsammans med andra. Jag ville också finna en plats där så många människor som möjligt förknippar med en själslig frid, ett lugn som gör det möjligt att skapa och fantisera. En fredad zon där alla kan mötas. Det finns inget som är omöjligt med min plats, allt är möjligt! I läroplanen hyllas ”skapande och kreativitet” men räknat i lektionstimmar hamnar dessa ämnen ofta på undantag, men utan fantasin och det kreativa skapandet blir kunskapen livlös. Det handlar om alla sätt att uttrycka sig, om alla sidor av den mänskliga intelligensen och inte bara om att läsa, skriva och räkna. På min plats blandas olika dofter med ljud av alla de slag, där är det fritt fram att känna på saker, gott om utrymme och där finns en aldrig sinande ström av synintryck som i sin tur leder till optimala inlärningstillfällen.
Det finns ett enormt behov av skapande i alla dess former och jag är övertygad om att min plats hade fyllt det tomrum som finns bland så många människor nu för tiden.

"Fantasy - Space -Place" - v.44

2009-10-30T11:40:00.000-07:00

Jag var väldigt imponerad av mina gruppmedlemmars förändringsarbeten när vi hade ”general repetition” i onsdags. Så duktiga alla är! Det är fantastiskt roligt att se vilken mångfald vi representerar och vilka olika ingångsvinklar vi har närmat oss våra projekt. Jag har själv tyckt att det här gestaltningsprojektet har varit väldigt stimulerande och min förhoppning har varit att berika det offentliga rummet med fantasi och kreativitet. Allt är möjligt, inget är omöjligt!
”Det är just människans kreativa aktivitet som gör henne till en framtidsinriktad varelse, som skapar sin framtid och samtidigt förändrar sin nutid”(Vygotskij).

"Fantasy- Space- Place"- v.43

2009-10-23T03:29:00.000-07:00

Jag fick bra handledning av Mattias i måndags och känner att jag nu kan skriva ner min ”berättelse” och slutföra projektet. Jag fick rådet att hålla mig till berättelsen om min ”Fantasy- Space- Place” och överlåta det tekniska till dom som är proffs på det, vilket blev en lättnad för mig. Jag har nämligen klart för mig hur jag vill att min plats skall se ut, samt dess funktion, men är inte kapabel till att finna de tekniska lösningarna för den. Därför är jag tacksam för att jag får ägna mig åt det som jag brinner för och tycker är roligt, nämligen att få ge utlopp för mina fantasier i form av en konstnärlig gestaltning. Mattias uttryckte det på följande sätt: ”Det är poesi det handlar om, ingenjörerna får lösa det tekniska”.

"Fantasy - Space - Place"- v.42

2009-10-16T06:47:00.000-07:00

Jag är väldigt tacksam för att jag har förmånen att få vara ute i verkligheten bland eleverna under tiden som jag bearbetar och jobbar med min gestaltning. Eleverna ger mig så mycket energi och fantasi, som jag har glädje av i mitt eget skapande. I måndags hade jag, Katta och Fredrik en egen liten handledning, vilket var mycket givande. Det är alltid bra att få feedback av varandra och hjälpas åt att gå vidare i sina tankar och funderingar.
Jag känner att jag har landat i mina tankar och är helt övertygad om att det finns ett starkt behov hos både ungdomar, men framförallt bland oss vuxna, att få lov att släppa loss och bara göra det som känns rätt för stunden i en ”Fantasy- Space –Place”, eftersom det finns alldeles för många ställen och platser i vår vardag där vi måste var så kontrollerad och fyrkantiga. Anledningen till att jag har valt att placera min ”plats” bland molnen beror till viss del på att jag alltid känt en frihet och ett lugn av att blicka upp bland molnen och fantisera om vad som finns där ute i rymden. Oändligheten är fascinerande och stimulerar fantasin. Men en annan underliggande tanke kan också vara att jag associerar himmeln med de människor som inte längre lever och har stått mig nära (trots att jag inte är troende). Mannen som tidigare ägde macken var en mycket empatisk och välkänd profil i Varberg och som strax innan sin död var tvungen att bomma igen macken. Jag hoppas att min gestaltning på något vis kommer att förmedla en känsla av glädje över livet och dess möjligheter så länge vi får vara här. Jag känner att jag har ett flöde i min gestaltning och tänker inte så mycket på om det är rätt eller fel eller vad andra skall tycka och tänka. Om man har ett öppet sinne och inte en rädsla för att göra fel, blir man inte så låst i sina tankar och det känns härligt!
Om ni är intresserade av att se vad jag gör med mina elever i skolan så kan ni gå in på: http://www.lindbergbild.blogspot.com/Jag blev väldigt inspirerad av filmen "Notebook on cities and clothes” som vi såg för ett par veckor sedan, som handlade om kläder och mode, vilket för mig handlar mycket om fantasi.

"Fantasy -Space -Place" - v.41

2009-10-09T04:16:00.000-07:00

Jag kände redan från början väldigt starkt att jag ville göra min förändring som en plats någonstans mellan verkligheten och fantasin. Det som jag vill förmedla med min gestaltning är mer en känsla, en vision och en dröm om en plats där alla kan få lov att vara fria i sitt sätt att tänka, skapa och få utlopp för all sin fantasi. Det låter kanske lite flummigt, men har vi möjlighet att skapa små oaser där vi får möjlighet att blomma ut och vara kreativa på en mängd olika sätt, så är jag säker på att det hade gynnat samhället i övrigt. Jag, Katta och Mattias har egna små handledningsseminarium på måndagar, eftersom jag inte har möjlighet att vara med på onsdagar. Mattias ville gärna att jag skulle försöka göra en modell av min plats, vilket jag tycker är svårt, eftersom min plats och min förändring är mer som en själslig gestaltning, en fantasi plats som är svår att få ner i en 3-dimentionellmodell. Men det är inget som omöjligt och jag gick därför hem och tog fram min silvertråd och byggde mig en enkel och lite odefinierad modell. Jag vet inte själv om modellen tillförde något, men det kanske den gör i förlängningen av mitt arbete. Det är viktigt att vara fri och öppen i sitt sinne så att man inte låser sig för snabbt i sitt tankesätt, något som jag lärt mig på HDK. Jag har också gått in och tittat på Diller Scofidios fantastiska molnbyggnationer som Mattias tipsade om, vilket gett mig inpiration. I bilen på väg till och från HDK har vi många intressanta och roliga diskussioner. Fredrik berättade att konstnären Lars Lerin målat en shellmack i akvarell, vilket är lite roligt eftersom min gestaltning utgår just från en shellmack och dessutom tycker jag mycket om Lerins akvareller.

To Anna!
I think it’s difficult to explain my feelings and thoughts in English, so if you want to read my blogg you can use google´s translator.

"Fantasi- & Kreativitetscentrum" - v.40

2009-10-02T03:00:00.000-07:00

Min markering och avgränsning med "rött luciaband"!

När jag igår kväll besökte min ”no-place” så beslöt jag mig för att hela byggnaden måste ingå i förändringen, vilket jag tidigare varit tveksam till. Om jag satt gränsen någon annanstans så hade förändringen inte blivit komplett och något hade gått förlorat. Jag har medvetet valt att inte försöka ta mig in i den igenbommade macken med hänsyn till de människor som tidigare drev den. Jag vet nämligen att macken betydde väldigt mycket för dem, nästan som ett andra hem och det hade därför känts som om jag hade gjort ett intrång på deras personliga sfär. Det är också lite känsligt eftersom en familjemedlem dog hastigt och under mycket olyckliga omständigheter förra våren. Jag har varit på insidan flera gånger och känner inget behov av att gå in där för att kunna genomföra min vision. Känslan för mig är inte beroende av om jag lyckas ta mig in eller inte, utan den är mer påtaglig utifrån sett. Jag väljer därför att göra en förändring som i huvudsak kommer att spegla utsidan, men även till viss del insidan.
Jag upplever dagligen på min skola vilket enormt behov eleverna har att få lov att använda sin fantasi och kreativitet. Jag försöker att tillgodose dem så gott det går genom att alltid låta bildsalen vara öppen, eftersom eleverna endast har 50 minuter/vecka till bild! Med tanke på hur lite bild eleverna får, så föddes idén om ett ”Fantasi- & Kreativitetscentrum” mitt i Varbergs centrum. Det blir allt mer angeläget, så som situationen ser ut i samhället idag, att skapa möjligheter för de unga och att få dem att öppna sina sinnen så att de lättare kan nå sina fantasier och använda dem på ett kreativt sätt istället för ett destruktivt.
Min gestaltning är en vision som ännu bara finns i min fantasi och kommer definitivt inte att resultera i någon arkitektritning utan istället i en konstnärlig gestaltning, vilket kommer att bli väldigt roligt att göra, men samtidigt en stor utmaning.

"Det offentliga rummet som klassrum" - v.39

2009-09-25T02:13:00.000-07:00

Den här hösten befinner jag mig ”between two spaces”, vilket känns lite förvirrande ibland. Jag trivs verkligen med mitt arbete som ”behörig” bildlärare! Eleverna ger mig så mycket glädje och energi. Jag känner att jag har ett öppnare synsätt än vad jag hade tidigare, ser saker på ett litet annorlunda sätt, vilket bl.a. gjort att jag har fått igenom att det nu är tillåtet på min skola att ha mössa på sig på lektionerna för den som vill och trivs med det! Det trodde jag aldrig att jag skulle lyckas med. Att samtidigt gå på HDK är inspirerande, men innebär också att jag jobbar jämt, vilket går en termin, men absolut inte längre. Jag skulle väldigt gärna vilja vara mer på HDK, men får göra det bästa av situationen, sånt är livet. Uppgiften som vi fick förra fredagen kommer att bli mycket spännande att ta sig an. En kreativ uppgift som verkligen sätter igång fantasin och som mycket väl går att genomföra bland eleverna i grundskolan, som i det allra flesta fall har mycket mer idéer än vi vuxna. Jag fann ganska snabbt min ”no-space” i Varberg och känner att det skall bli väldigt spännande att skapa en fingerad förändring av verkligheten. Jag har valt en nerlagd bensinmack som tidigare var bemannad med underbart trevliga människor och som nu har blivit en automatmack. Huset som tidigare var en samlingsplats för bl.a. ensamma människor står nu alldeles tomt och öde och fyller ingen funktion längre. Människor kommer snabbt förbi och tankar och kör sedan vidare. Ett tomt hus med nerdragna jalusier i ett för övrigt livligt område mitt i Varberg är en vemodig syn, men en utmaning för mig som skall försöka genomföra en förändring.

Reflektion, Blogginlämning 6 - vecka 21

2009-05-21T05:53:00.000-07:00

Att gestalta konflikter har varit ett väldigt känsloladdat projekt för mig. Jag har pendlat upp och ner i mitt humör, vilket kanske har påverkat min omgivning ”lite grann”. Jag har befunnit mig i alla de fyra stadierna (förvirring, att samla på sig, att misslyckas och att sätta ner fötterna) och känner nu att jag har landat i det femte, att komma fram till någonting. Min första tanke var att jag ville skapa silvertråds figurer som gestaltade olika konfliktsituationer i mitt liv, men övergick sedan i samråd med gruppen och Nike att släppa kontrollen och fokus på vad det skulle bli genom att skapa utifrån mig själv, mitt inre, vilket slutligen resulterade i en kombination av ”flödesakvarell”, silvertråd och foto. Det positiva (enligt mitt sätt att se på det) är att mina nya ”bilder” förmedlar något, en känsla av sårbarhet, som kanske inte funnits där på samma sätt tidigare.
Men känslan och tolkningen av ett verk är så individuellt och är inte något som jag varken vill eller kan påverka. Jag har verkligen gått in i gestaltningen med både kropp och själ, men om bilderna sedan berör någon eller inte är upp till var och en. Det som är ”fult” för någon är ”fint” för någon annan! Det motsägelsefulla är att jag också mitt i all frustration haft fruktansvärt roligt när jag väl har skapat. Jag har haft ett flöde i mitt skapande, varit inne i processen och helt glömt bort att det måste bli något – ”en färdig produkt”. Nike har verkligen varit professionell i sin handledning genom att stötta och hjälpa oss att finna nya vägar. Jag tycker att samtliga i gruppen har gjort fantastiska arbeten som verkligen har berört mig.
”Det viktiga är att inse att vi själva kan och bör påverka berättelsens gång, men att effekten av denna påverkan alltid begränsas av våra egna möjligheter, förmågor och behov”(Mika Hannula, Allt eller inget. Kritisk teori, samtidskonst och visuell kultur, s.29).

I den klass som jag är ”kontaktlärare” för skulle det gå alldeles utmärkt att göra ett liknande gestaltningsprojekt med. Det beror på att jag under en längre tid har skapat en djup relation till eleverna och då är det följaktligen mycket lättare att föra utvecklande samtal där eleverna lär sig att respektera att andra människor handlar och ser saker på ett annat sätt än vad de själva gör, samt finna redskap för att hantera detta.
Men förutsättningarna hade sett annorlunda ut om jag hade genomfört projektet som enbart ”bildlärare”, eftersom lektionerna då är mycket kortare och med snabba byten emellan olika klasser, vilket gör att det blir svårt att hinna bearbeta jobbiga saker som eventuellt kan komma upp hos var och en. Det kan väcka så mycket känslor hos den enskilde eleven och då krävs det att det finns någon som har tid att lyssna och att inte trettio andra elever står och bankar på dörren för att komma in.
Jag vet av erfarenhet att man kan förebygga många konflikter som kan uppstå i och utanför skolan genom att ge elever kunskap och information om hur andra människor verkligen har det. En bra början kan vara att lära känna sig själv och sina värderingar. Att förstå sig själv är nog det bästa sättet att börja på, om man vill förstå andra.
”Det är viktigt att lära sig hantera konflikter på ett sådant sätt att utfallet blir konstruktivt och stimulerar utveckling och lärande”(Ilse Hakvoort, Pedagogiska magasinet nr.4, 2008, s.43).

Men det är mycket viktigt att vi som lärare kopplar in kuratorn, rektorn eller skolsjuksköterskan om vi känner att situationen är ohållbar och att vi inte tror att vi ensamma kan lösa alla världens problem. På HDK är det en annan sak eftersom vi alla är vuxna, men även här så väcker projektet många känslor som har behövts bearbetats, men förhoppningsvis har alla fått den hjälp de behöver. Personligen har den här gestaltningsperioden befriat mig från den prestationsångest som hindrat mig från att våga ta steget att göra något nytt och tillåta mig själv att misslyckas.

Jag har alltid tyckt att skapande ämnen är en tillgång i lärandet och berikar undervisningen och att eleverna tillägnar sig bättre kunskap inom alla områden om de får träna och utveckla all sin skapande förmåga. Skapande verksamhet förutsätter också att olikheter accepteras och respekteras. Att man helt enkelt inte kan skapa på samma sätt och på så vis är tvungen att lyfta fram de olika kompetenser eleverna besitter. Våra gruppsamtal har varit väldigt berikande och utvecklande. Det har verkligen varit en förmån att få delta i allas tankar och funderingar, vilket hjälpt mig i mitt skapande.
”Att lära känna andra människors tänkande kan också slipa ens eget. Att upptäcka andra människors känslor, deras villkor och bevekelsegrunder gör en dessutom mer ödmjuk. Det är definitivt utvecklande” (Gunilla Granath, Pedagogiska magasinet nr.4, 2008, s.33).
Det har varit väldigt angelägna men också tunga ämnen (gränser, identitet och konflikter) som vi har arbetat med under det här året, vilket gjort mig stundtals lite tung i sinnet och därför känns det viktigt för mig nu att fylla på med sådant som får mig att må bra och gör mig lycklig, så att jag lättare kan finna lösningar på de oundvikliga konflikter som drabbar oss alla. Lidandet är en naturlig del av människans liv, men om vi ältar oss i känslan av att allt är orättvist, tungt och jobbigt berövar det oss energin som vi skulle ha behövt för att lösa det ursprungliga problemet.
”Rätta sättet att använda sin intelligens och sina kunskaper är att åstadkomma inre förändringar som utvecklar ett gott hjärta” (Dalai lama, Lycka! En handbok i konsten att leva , s.57).

Blogginlämning 5 - vecka 20

2009-05-14T04:11:00.000-07:00

Jag känner en så underbar lättnad och härlig känsla efter sista grupphandledningen. Alla i gruppen har verkligen utvecklats och bokstavligen blommat ut. Jag har lärt mig väldigt mycket under grupphandledningarna och fått väldigt bra konstruktivt stöd vid det enskilda samtalet med Nike, vilket resulterat i att jag känner att jag utvecklats i mitt skapande och känner mig mycket friare i mitt sätt att se på det jag själv gör. Min inre konflikt har fått bearbetats under dessa veckor, vilket har varit mycket nyttigt och befriande. Det konstiga är att jag inte har haft samma krav på min omgivning, mina elever och mina barn, som jag har haft på mig själv.
Jag har alltid älskat att måla, men innan har det mer handlat om att prestera något, att det skall bli något som andra skall tycka om. Det låter väldigt knäppt, men så har det nog varit. Nu känner jag att jag målar för att uttrycka mig och för att det är roligt och ser vad det blir…, om det blir något har inte så stor betydelse längre. Jag känner att jag har funnit min känsla, mitt uttryckssätt och överlåter sedan till betraktaren att känna och tycka vad hon eller han vill, utan att lägga någon värdering i det. Det svåra är att vi som bildlärare är tvungna att värdera våra elever trots att vi vet att det egentligen inte går att betygsätta en kreativ skapande människa, vilket verkligen är ett dilemma! Därför är det viktigt med kontinuerliga samtal, både enskilt och i grupp och att man som lärare tar sig tid att titta på elevernas arbeten under hela processens gång, precis som vi har gjort under den här gestaltningsperioden. Den stora skillnaden är att vi som bildlärare på skolorna har flera hundra elever, vilket försvårar situationen. Men jag kan bara göra så gott jag kan och för mig är det viktigaste att jag ser, bekräftar och uppmärksammar eleverna, samt att jag verkligen tycker om att var där, vilket eleverna känner.

”En person som aldrig
gjort ett misstag har
aldrig prövat något nytt”.
Albert Einstein

På promenad med kameran för att rensa mina tankar!

2009-05-11T07:57:00.000-07:00

Jag behöver se och uppleva allt det vackra för att orka med det som är tungt och jobbigt. För mig är en promenad som en meditation - jag hämtar kraft och inspiration och får lust att skapa!

Blogginlämning 4 - vecka 19

2009-05-07T02:37:00.000-07:00

I måndags fick vi förmånen att få ta del av Kattis konstnärskap, vilket var väldigt roligt att få se. Jag älskade hennes clown som hade en så fin symbolik. En sådan clown borde det finnas i varje skola för att väcka nödvändiga essentiella diskussioner med eleverna. När jag satt och lyssnade på Katti så tänkte jag på vilket fantastiskt år jag har fått vara med om. Att få lov att göra ett sådant här avbrott mitt i livet borde alla få göra. Jag trodde nog i min enfald att jag var rätt så ”färdigutvecklad” när jag började på HDK, men ack vad jag bedrog mig. Man behöver skakas om lite då och då för att kunna se saker från en annan synvinkel. Det finns så många sätt att uttrycka sig på och det är fantastiskt att alla sätt är rätt, vilket det inte alltid är inom matematiken! Det känns därför så härligt att få släppa kontrollen och inte fastna i vad som är rätt eller fel, men det är svårt.
Jag har blivit än mer medveten om hur viktigt det är vara öppen i sitt sätt att se på konst som bildlärare, så att inte eleverna hamnar i den situationen att det beror på lärarens tycke och smak vilket betyg dom får, speciellt i ämnet bild, som är så personligt och många gånger känsloladdat. Jag är personligen tacksam över att min grupp puffade på mig så att jag vågade göra något nytt och som faktiskt inte blev ”fel”!
Den här veckan har jag fortsatt att kladda och skvätta på ytterligare ett akvarellpapper, utvecklat min andra målning med silvertråd, men på ett nytt och mjukare sätt, samt jobbat mycket i photoshop. Jag känner att jag bearbetar mina inre konflikter när jag skapar, vilket jag inte tidigare gjort och det känns bra. Det som jag kommit fram till är att mitt gestaltningsarbete inte kommer att mynna ut i ett ”färdigt” resultat utan själva processen kommer att bli min presentation i form av ett bildspel. Jag känner att jag behöver leka med olika uttryck, känslor och inre konflikter, vilket kanske så småningom kommer att leda till att mitt uttryck bäst kommer fram någonstans i mitten, vem vet?

Blogg inl.3 - vecka 18

2009-04-29T10:02:00.000-07:00

I helgen hade jag verkligen ångest över mitt gestaltningsarbete. Jag var ledsen, upprörd och frustrerad över att behöva ändra på mitt sätt att skapa. I hela mitt liv har jag försökt att gestalta verkligheten på ett för mig vackert och tilltalande sätt för att lättare kunna handskas med den ”sanna verkligheten”. Jag har alltid skissat och målat tills jag känt mig nöjd med ”resultatet”, vilket oftast varit väldigt noggrant avbildat. Nu skulle jag bara gå lös på ett stort fint akvarellpapper utan att egentligen veta vad resultatet skulle bli. Vädret var så vackert i helgen, men jag kunde inte njuta av det, eftersom jag var tvungen att bokstavligen brottas med mitt stora tomma akvarellpapper som jag placerat mitt på altangolvet. Eftersom jag i vanliga fall börjar med att skissa tunt och fint med blyerts uppstod det verkligen en konflikt i mig själv när jag fullkomligt gick lös på det tomma arket genom att hälla vatten, skvätta färg och smeta med en trasa helt okontrollerat. Det gjorde t.o.m. lite ont i mig när jag skvätte färg som jag normalt inte tycker om och såg hur det flöt ihop i en okontrollerbar sörja. Utmattad satte jag mig ner och begrundade kaoset, men som tur var fick jag mycket support av min man som tyckte att det var väldigt nyttigt för mig att leva ut mina innersta känslor, vilket jag då hade väldigt svårt att hålla med om.

"En liten ljusning"

2009-04-29T09:38:00.000-07:00

Jag lät pappret ligga ute hela natten i hopp om att en mås skulle ”skita” på det, men papperet var totalt orört morgonen därpå och låg bara där väntade på mig. Jag börjad att attackera målningen igen, nu med lite mörkare inslag, som speglade mitt sinne. Sedan lämnade jag den till sitt öde och började på en ny. Känslan som nu infann sig var lite ljusare och det berodde nog på att jag inspirerades av naturen runt omkring mig som plötsligt hade vaknat ur sin vinterdvala och jag kunde dra paralleller till mig själv. Ett försök till att blomma ut, släppa alla krav som finns inom mig. Förhoppningsvis gör detta mig till en bättre bildlärare, eftersom jag själv fått uppleva den frustration och förtvivlan eleverna ständigt utsätts för när dom måste konfronteras med nya för dem meningslösa uppgifter.

"Skuggspel"

2009-04-29T09:24:00.001-07:00

Solen stod högt på himlen och jag började att experimentera med mina egna skuggor som föll så läckert på målningarna och upptäckte till min förtjusning att min skapar glädje var tillbaka!

"Silhuetter"

2009-04-29T09:14:00.000-07:00

När jag sedan på kvällen skulle lägga mig tog jag in de bägge ofullständiga målningarna och lade dem på golvet i min nya ateljé, men jag kunde inte somna, eftersom jag inte var nöjd. Jag gick därför upp och tog min grövsta akvarellpensel och målade några silhuetter över den första målningen och en känsla av lättnad infann sig, men samtidigt en oro över vad alla på HDK skulle säga. Till min stora glädje och lättnad fick jag positiv respons, vilket kändes som en stor befrielse. Att våga släppa kontrollen, men samtidigt bli respekterad för den jag är gjorde att jag kände att jag troligtvis har sidor som jag inte tillåtit komma ut och som kanske på sikt kan utveckla mitt måleri till en högre dimension. Jag är djupt imponerad över mina gruppmedlemmars gestaltningar, samt Nikes kunnande och tycker att diskussionerna, tankarna och funderingarna om processen är mycket lärorika och utvecklande och ser därför fram emot kommande samtal.

Trion från Bellaville

2009-04-29T09:00:00.000-07:00

Morgonsamling 27/4
Jag är mycket glad över att jag fick möjlighet se den här filmen som jag aldrig hade kommit i kontakt med tidigare. Den var mycket skickligt gjord, helt underbart tecknade karaktärer och ett väldigt tänkvärt och djupt innehåll, vilket kan leda till många intressanta diskussioner med eleverna i skolan under t.ex. ett tema om förintelsen.

Gestaltningsprocessen - blogg inl.2

2009-04-23T13:01:00.000-07:00

Grupphandledning – torsdagen den 23/4-09
Vilken dag!
Jag åkte från HDK idag fullkomligt utmattad. Samtalen i vår grupp var mycket personliga och alla gav väldigt mycket av sig själva, vilket troligtvis berodde på att klimatet i gruppen var tillåtande och medkännande.
Jag kom till skolan med tankar om en inre konflikt som jag ständigt brottas med, nämligen att räcka till för alla mina nära och kära – mina barn, min man, min gamla mamma, mina vänner och mitt jobb. Jag har märkt att det är ett allt mer vanligt förekommande problem bland kvinnor i min ålder, även om vi är mycket väl medvetna om det, så är det ibland svårt att hantera.
Min huvudsakliga uppgift i livet är att se till att mina barn mår bra och blir lyckliga människor, men det är viktigt att vara medveten om att man som förälder inte kan leva genom sina barn och kräva att barnen skall göra en lycklig. Varje vuxen människa har ansvar för sitt eget liv och måste arbeta med sig själv för att försöka fylla det på ett för sig meningsfullt och tillfredsställande sätt. Men jag har upplevt att den äldre generationen ställer orimliga krav på oss i ”mitten av livet”, som är svåra att tillgodose, vilket orsakar frustration. Jag hade tänkt att gestalta den här frustrationen –konflikten i en för mig ovan teknik, nämligen silvertråd. När jag började gestalta den första figuren som skulle föreställa mig (springande mellan olika åtagande) var jag upprymd och mycket nöjd med resultatet, som jag själv upplevde som friare och inte så strukturerat och ”fint”, som jag annars alltid vill göra. Men när jag började med nästa figur (som skulle föreställa mig lösa konflikter i skolan) började det att ömma och göra ont i mina fingrar av silvertråden och känslan av tillfredsställelse över att skapa hade försvunnit. När jag sedan kom till HDK och berättade om min ”briljanta” idé, så tyckte alla att den var för strukturerad och redan färdig, vilket verkligen vände upp och ner på allt. Jag fick i uppdrag att måla utifrån mina inre känslor och släppa alla mina hämningar om att resultatet måste bli vackert och ”fint”, vilket för mig är oerhört frustrerande. Bara att måla så att det inte skall föreställa något och att det dessutom inte skall bli ”fint” är en konflikt i sig för mig, men säkert nyttig. Jag ser med blandade känslor fram emot att sätta igång!

"My kid could paint that"

2009-04-23T11:38:00.000-07:00

Den här veckan började med en mycket tänkvärd och bra film: ”My kid could paint that”. Den berörde mig väldigt mycket och fanns kvar i mina tankar även när jag kom hem. Filmen skildrade det hemska som kan hända när pengarna och girigheten får makten över människan, samt den absurda synen på vad konst är. Det är så sorgligt att det finns så många människor som köper konst enbart p.g.a. vad andra anser och säger är ”fin” konst. Jag blir också upprörd över att barn inte kan få lov att få vara barn, utan press och krav på sig att behöva prestera hela tiden, som lilla Marla blev utsatt för.

Serier -"Tema Konflikter"

2009-04-17T01:46:00.000-07:00

Jag tyckte att det var väldigt intressanta och roliga dagar på HDK i veckan som gått. Dessa två dagar gav mig väldigt mycket, trots att jag jobbar kontinuerligt med konflikthantering på min skola, så är man inom detta område aldrig fullärd. Det var också väldigt roligt att få träffa Lars-Åke Kernell igen (jag har haft förmånen att få lyssna på honom tidigare när jag utbildade mig till lärare), som är en mycket kompetent, men framförallt väldigt ödmjuk och sympatisk människa.
När jag skulle börja med mitt gestaltningsarbete hamnade jag i konflikt med mig själv eftersom jag aldrig tyckt om att teckna serier. Förmodligen beror det på att jag känner en osäkerhet inför uppgiften och är rädd för att misslyckas. Därför var det verkligen en utmaning för mig att ta mig an detta projekt. Jag beundrar verkligen de som kan teckna serier och kan få fram alla dessa fantastiska uttryck av känslor med endast några få streck. Då inser jag hur svårt det måste vara för eleverna många gånger när vi lärare serverar uppgifter som eleverna inte behärskar eller känner sig osäkra inför, vilket varit en väldigt nyttig erfarenhet för mig. När jag fick uppgiften hade det varit enklare för mig att göra den i akvarell, i den teknik som jag behärskar, men jag valde att prova på en för mig ny teknik, nämligen photoshop. Jag försökte att kombinera egna små skisser med photoshops oändliga möjligheter, vilket resulterade i tre små korta serier (vanligt förekommande konflikter i skolan). Jag är mycket väl medveten om att ett proffs skulle ha gjort det tusen gånger bättre, men jag har verkligen lagt ner möda, svett och tårar på dessa få bilder, eftersom det var ett helt nytt media för mig. Jag har intalat mig själv att jag måste vara nöjd med min insats, det är ju trots allt processen och tankarna bakom som är det viktiga och inte det slutliga resultatet. Jag har försökt att skildra tre vanligt förekommande konfliktsituationer i skolan som jag ständigt konfronteras med på olika sätt som lärare.

STRESS!!!

UTANFÖRSKAP!!!

2009-04-17T01:43:00.000-07:00

MÖSSA AV!!!

2009-04-17T01:36:00.000-07:00

För mig är det t.ex. inget problem om en elev har mössa på sig under lektionen så länge han eller hon uppför sig väl mot de andra eleverna och mot mig, men de flesta skolor tillåter inte mössa på lektionerna, vilket gör att man som lärare måste följa den regeln för att inte var osolidarisk mot de andra lärarna. Men efter att ha gått på HDK ett år (där även lärare har mössa på sig), så har jag blivit allt mer medveten om det absurda i att lägga ner så mycket energi och ilska som vissa lärare gör på en ”mössa”, vilket skapar väldigt onödiga konfliktsituationer. Jag vill mycket hellre lägga ner min energi på att försöka förebygga och stoppa mobbing, vilket för mig är mycket mer väsentligt. Jag tror att vi kan förebygga många konflikter i skolan om vi kontinuerligt och enträget jobbar med att utveckla elevernas (och lärarnas) empatiska förmåga. En viktig förutsättning för att vi skall lyckas med det är att det är ett tillåtande klassrumsklimat där jag som lärare utgår ifrån att alla elever är självständiga tänkande och kännande individer. Alla känslor och tankar måste respekteras och bekräftas även om det inte alltid kan accepteras.

"Interaktiv gestaltning"

2009-01-18T09:29:00.000-08:00

Åsas idé!

Från Sickan Carlsson till Ingmar Bergman!(Bibbis citat)
Jag tycker att klassens redovisningar var enormt bra och intressanta att få ta del av. Alla höll väldigt hög kvalitet och gav mig mycket personligen.
Det känns så roligt att alla var så engagerade och delaktiga i varandras redovisningar t.o.m. i vår som låg sist på fredagen och var lite dyster!
Jag hoppas att det ändå kom fram att vi i grupp 4 har en framtidstro och tror att det går att förändra samhället och att vi inte alltid ser allt i svart! Processen var både rolig och jobbig, men vi känner oss nöjda med slutresultatet.
Tack för alla underbara tankar och idéer under vår redovisning!

Barnet och Världen
Jorden kan du inte göra om.
Stilla din häftiga själ.
Endast en sak kan du göra:
en annan människa väl.
Men detta är redan så mycket
att själva stjärnorna ler.
En hungrande människa mindre
betyder en broder mer.

Denna dikt av Stig Dagerman tycker jag säger så mycket. Det är så lätt för oss vuxna att känna vanmakt över allt elände och lidande i världen vilket gör att vi blir handlingsförlamade. Det är egentligen så lite som behövs för att göra någon annan människa glad. Det är viktigt att vi inte förlorar tron och hoppet om att kunna hjälpa andra som har det värre än oss. Skolan har där en stor uppgift tycker jag att hjälpa barnen i deras funderingar och tankar om all ondska som finns i världen. Samtidigt får vi inte belasta barnen med vårt dåliga samvete utan barnen måste få lov att känna sig som barn och att ansvaret vilar på oss vuxna. Vi får inte glömma att det inte är mängden som räknas, utan tanken, avsikten och uppriktigheten som ligger bakom varje enskild handling mot en bättre värld som skall värdesättas. Att handla väl mot andra är att lida med deras smärta och glädjas med deras glädje. Kärleken till våra med människor anser jag vara livsnödvändig, vi kan inte leva om vi inte har någon att älska eller identifiera oss med. Detta är framförallt oerhört viktigt för barnen.

Skissboken v.3

2009-01-16T09:53:00.000-08:00

"Var går gränsen?"

"Spränga gränser"

"Gränser finns bara i människors hjärtan och hjärnor."

"Gränslös kärlek"

"Rivna gränser"

Skissboken

Jag har under den här terminen gradvis förändrats som individ, men jag har svårt att sätta fingret på vad som förändrats. Jag är väldigt tacksam över att få uppleva och vara delaktig i den här processen.
Jag har alltid älskat att teckna och måla så länge jag kan minnas, men möter ibland människor som gärna vill ifrågasätta mitt sätt att tolka världen. Det anses för snällt och många gånger för konkret föreställande. Men jag tror att jag har funnit min stil och vill gärna behålla den. Varför skulle det vara bättre att måla provocerande, färgsprakande och abstrakt än snällt, dovt och konkret? Jag tycker att det är underbart med alla olika sorters uttryckssätt och tolkningar. Det vore ju fruktansvärt om alla gestaltade det upplevda och sin omgivning likadant. Min skissbok är personlig och beskriver mig som person. Det är den levda världen jag tecknar och målar, mina upplevelser och erfarenheter. Det finns ingen given regel för hur vi skall gestalta något. Vi ser alla saker på olika sätt beroende på tillfället eller vår avsikt. Jag har blivit mer medveten om hur viktigt det är för mig som lärare att acceptera elevernas olika sätt att uttrycka sig även om de skiljer sig från mitt eget sätt att uttrycka mig. Det är betydelsefullt att jag som lärare är lyhörd och respekterar elevens arbete då det kan vara mycket känsligt att prata om den egna bilden, samt att vi uppfattar kritik på olika sätt. Det är viktigt att eleverna ges möjlighet att få värdera sina bilder och berätta om sina idéer och intentioner med bilden, vilket ökar min förståelse för bildens innehåll. Men för att eleverna skall känna glädje och engagemang måste jag som lärare stötta, entusiasmera och bygga upp en tilltro till elevens egen förmåga. Därför är det viktigt med kontinuerliga samtal både under förberedelserna, produktionen, samt för att utvärdera slutprodukten.
Jag tycker att det har varit väldigt roligt och stimulerande med skissboken och är faktiskt riktigt nöjd med innehållet. Genom att teckna och måla världen omkring mig lär jag mig att se den. Men fantasin behöver näring precis som cellerna i kroppen och växer inte i isolering. Det är visserligen viktigt att lita på sin egen förmåga och erfarenhet, men också lära sig av andras. Det finns så mycket som jag inte kan och så mycket som jag vill lära mig, men livet är långt! Jag saknar skissboken och har precis köpt mig en ny. Vi får väl se om den blir annorlunda!

På promenad med kameran i julhelgen!

2008-12-27T06:05:00.000-08:00

Blogginlämning v.51

2008-12-18T00:29:00.000-08:00

In aktion!

Interaktion i digitala miljöer
Jag tycker att det var en mycket bra uppgift som vi fick den här veckan. Jag har pendlat mellan euforisk glädje (när jag lyckats) och väldigt djupa svackor på gränsen till ”vansinne” när saker inte fungerat som t.ex. när datorn krånglat eller jag inte förstått något spel. Det har varit nyttigt för mig att bli ”tvingad” att sätta mig in i hur t.ex. wow fungerar, som min son är expert på. När jag skulle börja spela wow så frågade jag min son om det var meningen att jag skulle döda vargarna. Min son skakade bara på huvudet och insåg att jag inte förstod någonting. Han försökte så ”pedagogiskt” som möjligt att förklara de grundläggande reglerna för mig och jag inser nu att det är en helt ny värld som min son rör sig i, ett annat språk, nya kontakter med människor från helt andra platser på jorden m.m. Nu har jag åtminstone fått en ”liten” inblick i vad det är han är så fascinerad av och han har verkligen fått känna att det finns saker som jag är helt inkompetent på, vilket kan kännas skönt för honom. Dessutom har jag fått en ”gamnacke” på köpet! Jag är en stor beundrare av Björn Gustavsson och vill därför skicka med ett underbart klipp när han beskriver föräldrars oförståelse för hur viktigt det är att inte bli störd när man spelar wow.
http://www.youtube.com/watch?v=1zsFanaLSss&feature=related

Min son spelar Star Wars!

"Utseendefixerat"

2008-12-18T00:21:00.000-08:00

Killar Top-20!

Intro av Second Life

Ett roligt och konstnärligt inslag!

Jag har också bl.a. varit inne på snyggast.se, Second Life och You Tube och något som utmärker de flesta sajter är att allt är väldigt utseendefixerat. Det förvånar mig inte, men det blir svårt för unga att finna sin identitet när allt handlar om att vara vackrast, snyggast och sexigast. Det är väldigt mycket yta och väldigt lite innehåll. Därför att det mycket viktigt för oss vuxna att möta ungdomarna med kärlek, empati och respekt, vilket förhoppningsvis får dem att nå fram till upplevelsen att: ”detta är jag och jag duger”. Jag behöver också var trygg i mig själv och stå för mina värderingar. Ungdomarna behöver denna tydlighet för att kunna testa och pröva sina tankar och känslor. Först då kan de få förtroende för oss och se oss som föredömen och förhoppningsvis genomskåda ytligheten i samhället.

Veckans uppgift var verkligen en utmaning!

2008-12-18T00:05:00.000-08:00

Photoshop

Jag har också haft nöjet att få ta del av helt underbara foton omgjorda i photoshop av okänd fotograf. Fotona är fruktansvärt proffsigt gjorda, se och njut! En sak som jag har lärt mig med åren är att det ständigt dyker upp saker som jag inte kan eller behärskar, vilket gör att jag känner en väldig ödmjukhet inför livet. Jag kan inte kunna allt (vara perfekt), men jag får lov att vara nöjd med det som jag fått, men samtidigt utmana mig själv så att jag inte stagnerar. Jag tycker att veckans uppgift var en utmaning och jag känner att jag lyckades tillräckligt bra (kanske en tiotusendel av vad min son kan), men jag får lov att vara nöjd med mig själv ändå, för jag har verkligen försökt!

Andre Advent kl.15.20!

2008-12-07T07:07:00.000-08:00

2008-12-07T06:54:00.000-08:00

Var på kroki i veckan som gick. Roligt men jobbigt!

"En målare"

2008-11-28T07:45:00.000-08:00

Vad gör man inte för sina barn! Igår fick jag måla på min dotter och hennes kläder, eftersom hon skulle gå på fest utklädd till något som började på bokstaven M. Det fick bli en målare! Det var riktigt roligt att gå lös med penslen och skvätta och kladda hur mycket jag ville.

Blogginlämning v.48.

2008-11-28T07:43:00.001-08:00

Ungdomarna i Rydal!

Idag föreläste Oskar Broberg om ”Identitet i tid och rum och otid”, som handlade om levnadsvillkor och relationer under åren 1890 t.om.1914 i Rydal. Han pratade bl.a. om ”att man måste vara en social varelse innan man kan bli en individ, samt att identiteten inte är något fritt abstrakt hängande utan har en anknytning till det vi gör” - intressant.

Föreläsningen ”Interkulturell pedagogik” med Rasoul i tisdags var mycket bra och givande. Han pratade bl.a. om att olikheter är berikande och sa följande: ”interkulturell pedagogik handlar om att förbereda barnen att förvalta olikheter”. Han pratade om att vi alla är främlingar inför varandra och att det handlar om att förhålla sig öppen till det annorlunda, våga ifrågasätta det egna perspektivet, samt respektera och erkänna andra perspektiv.
Vi måste ta tillvara den resurs som det är att ha barn från olika nationaliteter i en klass. Tänk så mycket vi kan lära av varandra. Att få ta del av en klasskamrats erfarenheter och upplevelser från ett annat land med en helt annan kultur och religion är väldigt berikande och skapar förståelse för varandra. Vi är alla en produkt av det samhälle vi lever i och att låta eleverna barnen berätta på sitt sätt (att rita är en stor hjälp för många barn att göra sina tankar synliga) om sin uppväxtmiljö, tror jag är väldigt bra. Det skapar en gemenskap och förståelse för varandras olikheter och likheter.
Något som jag tycker är viktigt är att alla elever oavsett kön eller ursprung får känna sig speciella, betydelsefulla och respekterade i mina ögon.

I måndags fick vi se fyra mycket intressanta och bra filmer, var och en på sitt sätt. Det var filmer som verkligen berörde mig. Jag har försökt att återberätta dem hemma för mina barn och min man, så att även dom skall få ta del av det som successivt håller på att förändra mig, nämligen mitt sätt att se på allt runt omkring mig. Filmen ”The delicious” var underbart rolig, samtidigt som den hade ett tänkvärt budskap - ”att våga vara sig själv”, vilket inte alltid är så lätt!
Den kinesiska filmen ”Please vote for me” visade tydligt hur hemskt det blir i en klass om läraren inte tydligt markerar när någon elev blir illa behandlad. Egoistiska tankar fick frodas och var t.o.m. något som uppmuntrades av föräldrarna, vilket var mycket obehagligt att se.
Jag tycker att utvecklingen av empati – förmågan att leva sig in i andras liv – är det viktigaste i barnuppfostran. Det är viktigt att både föräldrar och lärare ger barnen klara besked om vad som är tillåtet och acceptabelt och vad som inte är det. Att lära barnen att reagera med inlevelse och omsorg, framförallt när någon i ens närhet har det svårt tycker jag är bland det viktigaste i livet. Och att få barnen att tänka och känna efter hur de själva skulle ha mått om de råkat ut för samma sak.
”A stranger in her own city” som utspelades i Yemen var en film som verkligen skulle vara bra att visa på tv för att skapa en debatt om hur kvinnor fortfarande år 2008 nedvärderas av män, som anser sig vara mer värda, samt dikterar villkoren för hur kvinnorna skall leva – fruktansvärt! Detta är ett mycket viktigt ämne att diskutera i skolorna, eftersom det finns en del killar som har dessa åsikter och tjejer som anser att de inte får och kan ta samma plats i samhället som killarna.

Lite bilder från Italien!

2008-11-15T07:34:00.000-08:00

Min dotter på stranden i Cinque Terre.

HDK-veckan, v.46

2008-11-15T07:27:00.000-08:00

För en vecka sedan kom vi hem från Italien och jag känner mig fortfarande fylld av upplevelser som jag ännu inte riktigt hunnit ta in. Jag har så många vackra bilder i mitt huvud och det enda som jag vill göra är att sätta mig ner och måla, men tiden räcker inte till.
Mina förväntningar inför HDK- veckan var att få lov att gå runt och bekanta mig med skolan, samt få möjlighet att skapa i de olika verkstäderna som finns på skolan. Men det visade sig, att så var inte tanken med veckan. Jag hamnade i den röda gruppen som fick i uppgift att tonsätta en stumfilm från 1929, Un-Chien-Andalou av Bunuel-Luis. Salvador Dali var också delaktig i filmens produktion, samt medverkade i en utav scenerna. En mycket surrealistisk film, med många bisarra scener. Vi fick först lyssna, samt bli inspirerade av Lisa Nordström som själv tonsatt en stumfilm av Maya Deren, vilket hon gjorde väldigt bra. Min grupp bestod av ca. 60 personer med mycket starka viljor, vilket gjorde att det inte alltid blev en så lätt uppgift att lösa. Men resultatet och känslan när vi – Den Andalusiska hundens orkester- framförde vårt verk var väldigt härlig och jag har fått lov att ändra min inställning lite grann. Det var väldigt många duktiga musiker i min grupp som bidrog till att resultatet blev så lyckat!
Men jag har fortfarande en önskan om att få lov att ägna mig lite mer åt skapande verksamhet. Det vore underbart om vi fick skapa lite mer på skoltid.

Sokratiska samtal v.44

2008-10-29T07:31:00.000-07:00

Det var en mycket intressant och proffsig föreläsning som Anna S Pihlgren hade i tisdags. Det som är karakteristiskt för ett sokratiskt samtal är att alla har rätt att tycka vad de vill så länge de kan motivera sin åsikt. Det uppmuntras också att man får lov att ändra sin åsikt under samtalets gång. Det är t.o.m. en dygd att göra det, enligt Anna S. P. Hon beskrev att det som händer under ett välfungerande sokratiskt samtal kan beskrivas som ett slags gemensamt grupptänkande. I Lärarnas tidning Nr 16/08 skriver Anna S Pihilgren följande: ”Annan forskning som gjorts på sokratiska samtal visar att elevernas språk förbättras, att de lär sig resonera och uttrycka sig tydligt, att deras logiska och kritiska tänkande förbättras och att de fostras socialt till att kunna härbärgera olikheter av olika slag”.
Jag brukar själv varje vecka ha en lektion i livsfärdighet där jag ofta tar upp ett etiskt dilemma med eleverna, vilket påminner om de Sokratiska samtalen. Men den stora skillnaden är att dessa dilemman oftast handlar om mobbing, kamratskap, kärlek, bråk m.m. där det gäller att få eleverna att se saken från någon annans synvinkel och styra lite mer. I vissa avseenden finns det ett rätt eller fel och då måste vi som vuxna tala om det för eleverna, det ingår i vårt uppdrag som lärare. Men självklart finns det massor av etiska dilemman som inte har något rätt eller fel svar och dessa är extra intressanta att diskutera. Anna poängterade att det är viktigt att vara nyfiken själv som lärare och respektera barns tänkande. Hon sa också att ”I det ögonblick som jag inte lär mig något själv så är det ett dåligt seminarie”.
Jag är däremot inte riktigt säker på om mina äldre elever hade velat ta en hel bildlektion i anspråk för att genomföra sokratiska samtal. Det är lättare att genomföra samtalen med den klass som man är kontaktlärare för och har lite mer tid med, så att inte hela bildlektionen går till diskussion, vilket inte är speciellt populärt bland eleverna. De vill oftast bara ”komma igång”, få lov att vara i sin konstnärliga värld, vilket jag respekterar och förstår. Men när eleverna har blivit förtrogna med tillvägagångssättet skulle det säkert fungera med kortare sokratiska samtal om en bild i redan organiserade grupper.

Idag hade vi redovisning och det var väldigt roligt och intressant att lyssna på de andras upplevelser och erfarenheter. Jag känner att jag lär mig något nytt varje dag, vilket känns väldigt roligt. Min önskan och förhoppning är att se till att alla elever går ut skolan med ett bra självförtroende och självkänsla, samt att de under sin skoltid får lov att känna sig speciella och betydelsefulla.

Vi åker till Italien imorgon, så därför hinner jag inte skriva mer nu.

Konstruktion av identitet v.40

2008-10-03T03:56:00.000-07:00

I måndags hade vi en mycket rolig övning med Nike, som handlade om identitet. Vi fick i uppgift att göra ett icke föreställande porträtt i tekniken collage. Vi rev och klippte ut bilder ur tidningar som vi kunde associera till vår personlighet. Det blev många härliga och personliga porträtt. En mycket bra lektion som passar utmärkt i skolan för att lyfta fram elevernas olikheter, men samtidigt poängtera varandras likheter som människor. Jag har upptäckt att eleverna oftast tycker att det är väldigt roligt med collage i alla dess former, eftersom det är en teknik där alla får lov att känna att de lyckas. Att belysa och prata om det som är specifikt och speciellt hos var och en är en bra övning för att stärka elevernas identitet och självkänsla.Nästa steg var att försöka förenkla det ursprungliga porträttet genom att lyfta fram t.ex. en känsla eller färg som beskriver det känslotillstånd man befinner sig i när man gör de saker som fanns med i det ursprungliga porträttet. Denna del av övningen var lite mer komplicerad och lämpar sig bättre för lite äldre elever. Slutligen skulle vi skriva ner våra tankar som skildrade processen från det ursprungliga porträttet till det förenklade – våra innerst tankar – vår identitet – vårt ”motto”. För att kunna genomföra det sista moment krävs det väldigt noggrann genomgång med eleverna för att de skall förstå vad de skall göra, samt att de kommit upp i åldrarna lite grann.

Jag blev väldigt inspirerad av Anetts porträtt som bl.a. innehöll ett underbart fotografi av ett lejon, så jag gick hem och målade en tiger!

Identitetsutveckling

2008-10-03T03:47:00.000-07:00

Tarja introducerad en mycket intressant övning i tisdags som innebar att vi fick teckna för första gången.
Vilka konstnärer vi har i klassen, det var verkligen roligt att få se! Vi fick välja en sten och sedan teckna av den. Det var en väldigt skön och avslappnad stämning i klassen, precis som det kan vara ute i skolan när eleverna blir helt uppslukade av uppgiften. Momentet som sedan följde var att försöka teckna en tonåring utifrån den sten man hade valt. Övningen gick sedan ut på att försöka para ihop ”våra” tonåringar utifrån deras utseende med varandra. Det sägs att det tar tre sekunder att bilda sig en uppfattning om en människa, vilket är lite skrämmande. Det var en perfekt övning för att belysa hur lätt det är att döma någon utifrån utseendet, som egentligen bara är ett yttre skal. Det kan bli många bra och värdefulla samtal mellan eleverna, vilket förhoppningsvis får upp ögonen på att vi alla är lika värda oavsett vilken fasad vi visar upp. Denna övning skall jag verkligen göra med mina elever. Det är perfekt när man kan knyta ihop bilden med etiska samtal, som bidrar till att eleverna mår gott. Det handlar om att se eleven och bekräfta eleven för den han eller hon är, vilket bidrar till elevens identitetsutveckling. Du måste känna dig trygg i dig själv för att kunna ta till dig kunskap eller som Tarja sa: ”Det finns ingen kunskapsbildning av eleverna utan en identitetsutveckling”.

Möta eleven där den är...

2008-10-03T03:40:00.000-07:00

Tarja tog bl.a. upp Vygotskijs syn på lärandet, vilket innebär att möta eleven där den är. Det är något som vi (jag och mina kolleger) ständigt tänker på och försöker att leva efter, men som ibland tyvärr hindras av för lite tid och neddragningar i skolan. Men det viktiga är att ambitionen och viljan finns där, vi gör så gott vi kan utifrån de förutsättningar som finns. Den här dikten av Sören Kirkegaard försöker jag och mina kära kolleger att leva efter, men det är inte lätt.

Om jag vill lyckas med att föra en människa mot ett bestämt mål
måste jag först finna henne där hon är och börja just där.
Den som inte kan det
lurar sig själv när hon tror att hon kan hjälpa andra.
För att hjälpa någon måste jag visserligen förstå mer än hon gör
men först och främst förstå det hon förstår.
Om jag inte kan det
så hjälper det inte att jag kan och vet mera.
Vill jag ändå visa hur mycket jag kan
så beror det på att jag är fåfäng och högmodig
och egentligen vill bli beundrad av den andra istället för att hjälpa henne.
All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet
inför den jag vill hjälpa.
Och därmed måste jag förstå
att detta med att hjälpa inte är att vilja härska
utan att vilja tjäna.
Kan jag inte detta
så kan jag inte heller hjälpa någon.

"Koyaanisqatsi"

2008-09-26T07:50:00.000-07:00

Efter måndagens filmvisning så blev jag väldigt berörd. Det var en stark film som visade tydligt att vi människor håller på att förgöra vår planet och oss själva. Det har skapats och bildats många fantastsikt vackra och spektakulära platser under miljontals år på vår planet, men som vi nu sakta men säkert håller på att förstöra. Den oerhörda kraften i strömmande vatten har skapat fantastiska grottsystem, grävt fram djupa dalar och skapat mäktiga vattenfall, som vi fick se på filmen. Det har kommit många liknande filmer och BBC serier de senast åren med samma syfte att försöka få oss människor att inse att vi inte kan fortsätta som vi hittills har gjort om vi vill att kommande generationer skall få uppleva och leva på jorden. Eftersom jag också undervisar i NO så har jag försökt att följa den senaste utvecklingen av vad som händer på vår planet jorden och blir tyvärr allt mer oroad över hur det skall gå för den kommande generationen. Vi blir allt fler människor på jorden och det kommer att bli svårt att försörja alla människor, vilket verkligen är ett dilemma. Vi (de flesta) i Sverige är ännu mycket lyckligt lottade, som lever i en liten skyddad värld med gott om utrymme och tillräckligt med mat. Men vi utgör endast 9 mm av ett snöre på 6,2 m, som ständigt blir längre och längre. Jag skulle väldigt gärna vilja visa filmen för mina elever för att sedan samtala om alla de etiska dilemman som dyker upp i filmen. Jag skulle också låtit eleverna måla de olika kontrasterna, det vackra och det hemska, som jag själv blev väldigt fascinerad av när jag såg filmen. Men av erfarenhet så vet jag att eleverna inte kan sitta still så länge och vara koncentrerade, vilket gör att jag hade fått dela upp filmen, men då förlorar filmen också den magiska känsla som byggs upp under filmens gång. Det idealiska hade varit en film på ca.20 minuter, för så länge kan de bevara sin koncentration utan att helt tappa fokus och balla ur.

"Trädet"

2008-09-26T07:09:00.000-07:00

”Trädet” är perfekt att göra en temadag då man har lite längre tid på sig och dessutom har tillgång till idrottssalen som i vanliga fall alltid är uppbokad. Övningen är oerhört användbar i skolan och något som jag verkligen skall ta med mig och göra med mina elever. Den går dessutom alldeles utmärkt att göra inom vilket ämne som helst. Jag hade mycket väl kunnat tänka mig att göra ”trädet” på första mattelektionen i början av terminen för att låta eleverna fritt associera till ordet ”matte”. Detta för att lyfta fram alla elevers känslor, fördomar och spontana tankar när det gäller matte. Många har en hatkärlek till matte och tycker att det är jättejobbigt, vilket kan vara nyttigt att få ventilera och prata om så att det förhoppningsvis inte känns lika jobbigt i fortsättningen när man vet att även andra tycker att det är svårt.
För att även de blyga skall kunna komma till tals så är det nog viktigt att man har små grupper. Men det viktigaste av allt är att man tidigare har byggt upp ett tillåtande klassrumsklimat, vilket innebär att alla respekterar varandra för den man är, samt lyssnar på varandra. Att det inte finns något som är rätt eller fel när det gäller känslor och tankar. Vi jobbar med värdegrundsfrågor varje vecka på min skola. Givetvis varje dag i det dagliga arbetet, men också schemalagt en gång i veckan. Denna timme brukar vara en höjdpunkt för både elever och lärare.

"Ett lyckligt ögonblick"

2008-09-26T06:57:00.000-07:00

Det är alltid fascinerande och nyttigt oavsett ålder att sätta ord på vem ”jag” är, som ingick i övningen i tisdags. Om jag hade gjort samma övning när jag var yngre så hade det säkert resulterat i helt andra ord än vad det gör för mig nu. Jag har varit mamma i drygt arton år, vilket givetvis format mig till den jag är i dag. Men jag är också Anna-Lena med egna intressen och behov, som på senare år fått lov att ta mer plats, vilket känns konstigt, men samtidigt skönt. Jag valde orden mamma, havet och sommar, vilket beskriver mig väldigt väl. De saker jag valde var en bil och en tom ram. Ramen valde jag för att jag älskar att måla och bilen för att jag tycker om att resa!

Gemensamt ”Motto”

2008-09-26T06:06:00.000-07:00

Vi fick sedan i uppgift att finna andra som vi hade något gemensamt med och besluta oss för ett ord och en sak. Vi enads om den blå smurfen som vi tyckte symboliserade kärlek och ordet ”hav” som står för så mycket. Sedan fick vi "flödesskriva" och därefter välja ut varsin mening som vi tyckte mest om. Slutligen skulle vi förena våra meningar i ett gemensamt motto. Vårt första motto blev följande: "Det blå komplexa havets vågor är som en kärleksfilm". Vi förenklade sedan detta citat till: ”Komplext blå ger kärlek!”
Vi fick sedan träna oss på att analysera varandras ”rutor” med hjälp av de ord och saker som varje person hade valt som representation av dem själva. Mycket bra övning och ett bra sätt att lära känna varandra på.

"Det blå komplexa havets vågor är som en kärleksfilm".

Min personliga gestaltning av vårt gemensamma motto.

Mina reflektioner efter redovisningen

2008-09-26T05:51:00.000-07:00

Att bygga något utifrån skräp är perfekt i skolan, eftersom ekonomin oftast är väldigt skral. Skräp är något som alla har hemma och kan ta med sig för att sedan jobba fritt och skapande med. Men de flesta skolor har ett vanligt klassrum som inte är särskilt stort, som bildsal och i den skall ca. tio klasser samsas om utrymmet, vilket gör det omöjligt att gör allt för stora konstruktioner. Varje klass måste städa undan efter sig och då är det praktiskt om eleverna bygger i kartonger eller liknande som går att stapla och förvara på hyllor. Annars är det som jag tidigare nämnt lättare att genomföra projektet storskaligt om skolan anordnar en temadag, så att man får lite mer tid och plats.
Jag valde att genomföra uppgiften mer ur ett litet barns perspektiv, som gärna vill att byggandet skall bli något fint och föreställande. Jag kan också känna att det i konstnärliga sammanhang ibland anses ”finare” att göra saker som är abstrakta och konstiga, men det är väldigt få barn och ungdomar som finner det tilltalande. Därför valde jag att göra något föreställande, men som ändå öppnar upp för tankar och funderingar. Jag utgick från ordet ”hav” och hamnade i en konstlad idyll. Mitt projekt för tankarna till filmen ”Truman show”, där man i vilket ögonblick som helst kan sticka sönder den perfekta bubblan och upptäcka världen utanför. Jag valde medvetet att inte placera några människor i idyllen, vilket får en att tänka på flykt, speciellt eftersom bilen är på väg bort.
Det var väldigt givande att lyssna och respondera på de andra.
”Det är ju faktiskt så att då man gestaltar för andra vad man lärt sig, då lär man sig mest. Utvärdering eller reflektion över det man gjort är en viktig del i allt lärande” (Kühlhorn, s.150).

2008-09-16T06:04:00.000-07:00

Vad vill du ändra på?

"Mitt syfte"
Jag vill med mitt förändringsarbete av det offentliga rummet få människor att reflektera över vad som gör dem lyckliga. Min förhoppning är att detta sätter igång en process i varje människa som i sin tur leder till en positiv förändring både för dem själva, men även för sin omgivning. Att glädjen och lyckan som de känner sprider sig som ringar på vattnet.
Vi har bara ett liv och det är därför viktigt att vi gör det som vi känner att vi mår bra av och inte skjuter upp våra drömmar till framtiden. Om vi lite då och då blir påminda om vad som gör oss lyckliga, så har vi svårare för att förtränga eller ignorera det faktum att vi faktiskt själva kan påverka vår situation i positiv riktning. Jag tror också att vi har lättare att hantera sorger och motgångar i livet om vi gör sådant som gör oss lyckliga lite då och då. Jag hoppas att de människor som vågade eller tog sig tid till att måla något på min plansch blev positivt påverkade och fick en liten glädjekick i kroppen, som de sedan omedvetet spred vidare till sin omgivning.

2008-09-16T06:00:00.000-07:00

”Några tankar innan genomförandet”
Jag har aldrig gjort något sådant här i mitt 43-årig liv! Det känns lite ”crazy” att göra något sådant när man är en vuxen kvinna. Det hade känts helt annorlunda om jag hade varit 20 år. Det är på något vis mycket mer accepterat att göra udda, lite provocerande eller tokiga saker i sin ungdom, speciellt i en stad som Göteborg, som ständigt har mängder av upptåg som studenterna står för. Det är ytterst få kvinnor i min ålder, förutom konstnären Anna Carlson, som ägnar sig åt det som jag tänkt att göra på Avenyn. Men samtidigt så är det ett ämne som jag brinner för och försöker att leva efter. Jag går på den här utbildningen av den anledningen, nämligen för att den gör mig lycklig. ”Lev livet nu, det går nämligen inte i repris”.

2008-09-16T05:58:00.000-07:00

”Genomförandet”
Jag valde att ställa mig på den mest offentliga platsen i Göteborg (som låg inom vårt område), nämligen mitt på Avenyn. Jag placerade mitt staffli på trottoaren och ställde mig bredvid med ett gäng tuschpennor i alla regnbågensfärger redo att ta mig an min nya utmaning. Jag frågade människor som passerade förbi:
”Har du tid att måla någonting som gör dig lycklig eller glad?”

2008-09-16T05:51:00.000-07:00

” Reflektion över resultatet”
Jag blev oerhört förvånad över människors positiva respons. Jag mötte så många trevliga människor som ville delge mig det som gör dem lyckliga, helt fantastiskt! Många äldre människor öppnade sig helt och berättade hela sin livshistoria, väldigt intressant. Jag pratade med alla sorters människor och stämningen var hela tiden positiv. Det var ungefär 50 människor i olika åldrar, både män och kvinnor, som valde att måla något som gjorde dem lyckliga eller glada denna torsdag förmiddag i mitten av september. Jag tror att jag valde en perfekt tidpunkt på dagen. De människor som passerade förbi hade inte så bråttom, utan de tog sig tid att måla lite och prata en liten stund. Jag tror också att det har betydelse vem som frågar och hur man gör det (ett leende skadar aldrig). En kvinna i min ålder utgör inget hot och jag har dessutom lätt för att prata med främmande människor, vilket säkert var en anledning till att så många valde att stanna upp en stund och måla. Men det var en kostymklädd man som jag frågade som inte ville måla något, men han vände sig om och tittade på "målningen" och på mig och sa följande: "Detta gör mig lycklig". Då blev också jag lycklig!

Det vanligaste motivet var något som hade med kärlek att göra eller upplevelser i naturen. Det var endast ett fåtal som valde att måla något materiellt, som t.ex. en båt eller ett glas champagne. Mitt mål hade varit att människor runt omkring mig skulle få upp ögonen på allt som gör dem lyckliga, men det mest fantastiska var att jag också fick så mycket glädje och lycka tillbaka av alla dessa okända underbara människor som jag aldrig annars hade pratat med.

2008-09-16T05:43:00.000-07:00

"Den här mannen ansåg att det inbördes förhållandet mellan en kvadrat och en cirkel är upphovet till livets existens. Det var lycka för honom".

2008-09-16T05:32:00.000-07:00

"Den här damen blev lycklig när hon tänkte på sitt nyfödda

barnbarn".

2008-09-16T05:30:00.000-07:00

Slutresultatet blev dessutom ett underbart härligt konstverk, som innehåller många människors drömmar om lycka och glädje!

2008-09-15T00:30:00.000-07:00

"Det är bara om man börjar, som det omöjliga kan bli möjligt".

2008-09-12T00:48:00.000-07:00

Det känns skönt att komma hem efter en hel dag med ”pinsamheter”.

2008-09-12T00:32:00.000-07:00

Workshop med konstnären Anna Carlson!

Vi hade som uppgift att ta med oss en ”pinsamhet”, vilket ledde till mycket skratt! En rolig uppgift att göra med eleverna i skolan.

2008-09-12T00:23:00.000-07:00

För två veckor sedan kunde jag väl aldrig föreställa mig att jag skulle stå på Götaplatsen i Göteborg och skrika ut: ”Fler rastvakter på skolan”, men det gjorde jag och det var kul!

2008-09-05T09:52:00.000-07:00

Havet i uppror!

2008-09-05T09:46:00.000-07:00

Sommarens sista ros!

5/9-2008

2008-09-05T04:22:00.000-07:00

Jag känner mig stolt över att ha klarat detta!